Dacapo av poeten Mattie

Text: ANNIKA, MATTIE  Foto: MATTIE

Den förra poesin av Mattie vi publicerade fick så mycket positiv respons så vi har valt att publicera ännu en. 

Detta verk är även tonsatt av Petter Miller och finns att lyssna på via hammaronytt.se.

 Hon jag älskar är min blomma 

och hennes ljus är som solens!

Själv är jag hennes blad och rot

och utan mig funnes icke hon.

Vi gör nåt tillsammans här 

och det kallas för lyckan! 

Och det är kärleken som vi bär. 

Vår tid är kort och snart förs våra frön av vinden bort. 

Då vissnar du min kära!

Men sommaren vi fick den kan jag aldrig glömma, 

det var det bästa

som vi gjort!

Sedan kom hösten, 

svart mull är vi nu

 och allt är glömt.

Men minnen smyger tillbaks ibland som något vi drömt, 

vi försöker förklara det, men livets hemlighet är lika för alla: 

det finns ingen förklaring alls!

 

Vill ni höra hur den låter tonsatt? Klicka på ljudfilen nedan.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.