Fredrik Weileby samlar på VHS-hyrfilmer

En hyllning till videobutiken
– Fredrik Weileby samlar på VHS-hyrfilmer

Text: JONATHAN STRANDLUND  Foto: HÅKAN, KRISTINA

Stoltheten är svår att dölja. Framför mig står en nybliven videobutiksägare med sitt livsverk prydligt uppställt i egentillverkade hyllor. Den vrålande rocksångaren Fredrik Weileby myser på alla nivåer i sitt nya krypin.

När tidningen Sköna hem listar tio varianter av hur svenska män inrett sina mancaves är det bar, sport och Star Wars som ligger på prispallen, strax utanför film- och motorinspirerade rum. I Fredrik Weilebys nybyggda mancave är visserligen film det genom-gående temat, men inte för att slå sig ned i en lyxig soffa och kolla på den senaste ultrahögupplösta actionfilmen. Nej, här luktar det 80-tal så både näsa och syn tar besökaren tillbaka till den tid man hyrde VHS-kassetter.

– Jag älskade verkligen att hyra film på Video Center på Solgatan, säger Fredrik Weileby. Det var något speciellt med lokalen. Den var inte så kommersiell utan hade en tydlig undergroundkänsla som jag gillade skarpt. Mitt bygge är en hyllning till den tiden.

På Video Center kunde Fredrik och hans kompisar stå och titta på omslagen och drömma sig bort. En blick i Fredriks lokal inbringar snabbt känslan hos knattarna som storögt gick igenom filmerna på hyllorna där 70- och 80-talsomslagen inte sällan lovade mer än de kunde hålla.

– På den tiden var det så att omslaget skulle sälja filmen, förklarar Fredrik. Det var nummer ett. Det är den känslan som jag vill återskapa i min videobutik.

   Men tro inte att det går att hyra en moviebox och knalla hem med ”Hellraiser”, ”Hajen” och ”Indiana Jones” hur som helst. Nej, Fredriks videobutik är helt för privat bruk, även om det står en kassaapparat vid disken.

– Jag har samlat sedan jag gjorde lumpen och jag var tvungen att få mer plats åt mina filmer, skrattar Fredrik. Att bygga en hyllning till Video Center och Video City blev ett sätt att dels få mer plats och dels återskapa något som jag gillade väldigt mycket.

Hyllorna är byggda enligt hur Fredrik minns dem på Solgatan och varje hylla har sin egen kategori. ”Komedi”, ”Sci-fi/Fantasy”, ”Drama”, ”Western” och personliga favoriten ”Skräck” – som är extra stor. Klart att kannibaler, monster, vampyrer och mumier ska ha några hyllmeter mer.

– Skräck är min favoritgenre, förklarar Fredrik. Det har det alltid varit. Jag minns att man gick till Video Center med farsan och försökte få honom att hyra något kusligt, men när man var liten så kom jag alltid hem med någon barnfilm istället. Jag har många sådana också och de ska naturligtvis få en egen hylla. Titlar som ”Starzinger” och ”RAI: Grottpojken” har jag lyckats få tag i, de fanns på Solgatan när jag var liten.

Suget efter de där otäcka omslagen gick dock inte bort. Idag är Fredrik en ivrig samlare av filmer där skallar klyvs, lemmar kapas och benrester rasslar. Men fascinationen har faktiskt sin botten i just barnhyllan.

– Jag skyller, som många andra skräckfantaster, på Scooby Doo. Det fanns en mystisk känsla hos mysteriegänget som var så mycket mer spännande än Kalle Anka. Spöken och gastar kändes lite förbjudet redan när man var liten. Det blev helt klart min inkörsport till skräckfilmer.

   På skräckhyllan trängs ”Cannibal holocoust”, ”Frankenstein och helvetesmonstret”, ”Staden med levande döda” och naturligtvis Jason Voorhees härjningar i ”Fredagen den 13:e”-filmerna I-IV. Många av dem i helt oklippta versioner som troligtvis skulle få känsliga personer att lämna filmsoffan.

– Innan debatten om videovåld blossade upp i Sverige 1980 var det inga VHS-hyrfilmer för uthyrning som klipptes, förklarar Fredrik. Det var naturligtvis de versionerna som man ville se och hade man kontakter så gick det att få tag i det mesta i kopierad form.

Studio S-reportaget ”Vem behöver video” brassade på med ”Cannibal ferox”, ”The Boogeyman”, ”Verktygsmördaren” och, paradfilmen hos alla kritiker, ”Motorsågsmassakern”. Det blev minst sagt ett herrans liv i det svenska folkhemmet och censursaxarna glödde hos statens biografbyrå. 

– Man fick hitta andra vägar till originalen istället. Kontaktnätet för kopierade filmer från England och Holland blev stort och att kopiera filmer var ganska utbrett på Skoghall. Det gick att få tag på det mesta, men tyvärr fick man aldrig med några omslag och hade man otur kunde kopian vara en kopia av en kopia. Det lämnade en hel del att önska kvalitetsmässigt, skrattar Fredrik åt minnena från förr.

I Fredriks samling så ska VHS-hyrfilmerna helst vara i original vilket betyder att omslaget inte ska vara kopierat, boxen ska vara från en hyrfilm och själva kassetten ska vara original. Idag kan boxar utan både film och omslag gå för flera hundra på auktionssidor. Att fynda på loppis är nästan helt omöjligt.

– Jag hittade en James Bondfilm nu i sommar och betalade fem kronor, säger Fredrik. Den skulle jag nog kunna sälja för en femhundring. Men det var ren tur.

   Idag sker de flesta köpen på Internet och som hos alla andra samlare så finns det titlar som kittlar lite extra i Fredrik. 

– ”Alligator”, som jag lite otippat fick se när jag var bara sju år, och ”Piraya” skulle jag gärna vilja få tag på. Jag har aldrig sett dem till salu. De finns på dvd men VHS-hyrutgåvorna släpper samlarna inte ifrån sig. Någon gång så ska de bli mina.

Som samlare av film, filmposters, tidningar om film och dessutom en flitig byggare av modeller från filmens värld så hittar man till slut likasinnade och börjar snacka. Då är inte steget till att spela in snacket och ge ut i podd-format speciellt långt. Fredrik och kompisen Robert Olsson som arbetar på biografen på Skoghalls Folkets hus driver podden ”Raffel” och den kommer fortsättningsvis att spelas in i videobutiken.

– ”Raffel” är en ren nostalgi-podd om sådant vi minns. Vi ser en VHS-hyrfilm i varje avsnitt och pratar runt den, tyvärr har vi svårt att hålla en röd tråd men lyssnarna verkar gilla den och vi är ensamma om innehållet vad jag vet, säger Fredrik. Några har hört av sig och sagt att vi pratar om deras barndom, det är roligt att få höra. Sexton avsnitt har det hunnit bli.

Vi hinner prata lite mer om inredningen innan intervjun är slut. Planen är att ha en tjock-tv i taket där filmtrailers kan rulla, precis som på Solgatan, och en heltäckningsmatta ska läggas in på golvet. Och jakten på fler filmer till samlingen fortsätter.

 

 

Här står några av mina favoriter, berättar Fredrik Weileby.

 

Filmfantasten Fredrik Weileby.

 

Rätt nöjd är Fredrik med sin egen mancave.

 

Fredrik Weileby med sina tre favoriter.

 

Autentisk miljö. Till och med kassaapparaten hör till rätt tidsepok.

 

Ordning och reda i Fredriks egna videobutik.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.