Från fritidsgård till Kungliga Operan

– Ole Aleksander Bang har hittat sin plats som operasångare.

Text: JONATHAN  Foto: CHRISTINE

Hammarö klappar extra mycket i Ole Aleksander Bangs hjärta. Det var där han fick tid och chans att utvecklas och bli den han är idag.

För en operasångare ändras rösten utefter hur man lever. Sömn är en av de viktigare delarna och Ole Aleksander Bang försöker hålla god ordning på antalet timmar per natt. När jag ringer upp mitt i flytten till Värmländska Ransäter och den traditionsenliga sommaruppsättningen av Värmlänningarna vid hembygdsgården yrar hela tiden småbarn i bakgrunden. Ole Aleksander tar dock stojiga barn och lite sömnbrist med ro.

– Det kostar ju lite mer i den här perioden av livet, så är det ju, säger han på klingande värmländska. Men pluseffekten är större. Man får så mycket tillbaka av barn.

Ole Aleksander Bang svarar hemma i Örebro som rent strategiskt ligger bättre till för en kringflackande operasångare. Dessutom arbetar hans fru i staden som på många sätt är större än Karlstad. Men uppväxten på Hammarö sitter djupt rotad hos sångaren som så många andra gärna hyllar musik- och kulturlivet i hemmakommunen. Att få chansen att utvecklas och göra saker på sitt eget vis under ungdomsåren anser han vara nyckeln till att han kommit så långt.

– Med en mamma som sjöng mycket både hemma och runt om i både Sverige och Europa så fick jag ju mycket musik hemifrån, säger Ole Aleksander. Men lika viktigt var det att få spela tillsammans med andra och känna sig fram på egen hand.

Fritidsgården Redhouse vid Mörmoskolan och Hammarlundens musiklärare Peter Kronlöw bidrog mycket till att Ole Aleksander blev den han är. 

– Sådana verksamheter är väldigt viktiga för ungdomar. Jag spelade mycket i olika band och vi fick tillgång till replokaler. Man hittar till musiken på ett sådant bra sätt tack vare de kommunala kulturinsatserna. Sedan har det ju hjälpt till att ha stöttande föräldrar. De har alltid uppmanat mig att följa mina drömmar.

   Med en sjungande mamma och ett hem fyllt med klassisk musik var det inte konstigt att Ole Aleksander tillslut fick upp öronen för de klassiska verken. Led Zeppelin och Tom Waits hade helt plötsligt fått konkurrens.

– Jag minns att jag gillade kraften i den klassiska musiken, säger Ole Aleksander. I Verdis ”Requiem” finns ett stycke som heter ”Dies irae” och när jag hörde det för första gången så hände något.

   I samma veva såg Ole Aleksander en uppsättning av Richard Strauss mäktiga ”Salome” och känslan förstärktes.

   – Det är ju det jag gillar med den typen av musik. Den ska kännas samtidigt som den ska höras. Och kanske ännu viktigare, den ska höras live. Man kan aldrig få ut samma effekt med en studioinspelning. Där och då, med fullt blås i orkestern. Då är det som bäst och mäktigast.

Att prata musikaliska upplevelser med Ole Aleksander är som att snacka rockmusik med vilken stjärna som helst. Effekten på publiken och den ursinniga tröttheten efter ett framträdande är precis lika upplyftande och utmattande för en operasångare.

– Det handlar bara om vilken kontext man sätter det i, säger Ole Aleksander. Utöver det så ser jag ingen skillnad på det kreativa sättet att arbeta med musik. Det är samma sak. Jag behöver också varva ned efter en konsert.

   Karriären har gått hyfsat spikrak. Rösten har blivit den Ole Aleksander hade hoppats på och stegen från fritidsgården till Kungliga Operan har han tagit i rätt ordning. Först en musikalutbildning i Göteborg med mängder av jobb efter det. Sedan Operahögskolan i Stockholm i fem år. Klasskompisarna kunde han räkna på ena handens fingrar men tillväxten på nya hungriga sångare är god anser Ole Aleksander.

– Det ser bra ut tycker jag. Det är tryck på skolorna som ger en väldigt bra utbildning. Röstutveckling är den största delen av utbildningen men även musikteori står på schemat. Modern musik är oftast väldigt atonal och då är det bra om man kan läsa noter för att snabbt kunna sätta sig in i musiken. Viktigast är dock att ge kroppen tid för att utveckla en röst, förklarar Ole Aleksander.

   Musikaljobben gav mycket kunskap i hur branschen fungerar och massor av viktig scentid. En förberedande del av livet helt enkelt. Att ställa om från musikal till opera är dock inget man gör i en handvändning. Utmaningarna är många och svåra.

– Den stora skillnaden är att man i opera sjunger utan mikrofon. Man ska alltså höras över en hel orkester utan förstärkning. Det krävs en hel del teknik för att överrösta en orkester som i sin tur kräver en ganska god fysisk kondition. Det är ett arbete som aldrig tar slut, säger Ole Aleksander. Jag går igång på sådant och det sporrar mig hela tiden.

Kan vem som helst då bli operasångare? Är det något som man bara måste ha eller går det att träna upp sig?

– Opera och körsång är väldigt breda så det finns oftast plats för de flesta röstlägen. Men det är klart att det är en fördel om man kan sjunga rent och hålla sin ton, förklarar Ole Aleksander. Men jag har inte bättre stämband eller lungkapacitet än någon annan.

   Med sin röst som arbetsverktyg så betyder den naturligtvis extra mycket för Ole Aleksander. Den är hans yrkesliv och skiljer sig mycket ifrån ett konventionellt instrument.

– Rösten definierar en som person ganska mycket. Den är kopplad till hur man mår och hur man har sovit. Man lever genom sin röst helt enkelt, förklarar Ole Aleksander. Rösten är inte som andra instrument som man kan öva på hur mycket som helst för att sedan bli bra. Man kan tröttna i rösten och då får den olika nyanser. Att vara operasångare är som att vara idrottare på elitnivå. Man lever i sitt instrument och kan inte bara lägga bort det.

Ole Aleksander är 30 år men kan redan nämna några höjdpunkter i karriärer. Sådana där roller som betyder extra mycket.

– I höstas gjorde jag debut på Kungliga Operan i Stockholm i en uppsättning som bygger på Askungen. Det var oerhört stort för mig att få stå på scenen i den vackra lokalen och känna att exempelvis Jussi Björling har stått på samma golv. Sedan måste jag nämna ”Aniara” som jag gjorde i Malmö. Det är en av få svenska operor som sätts upp med jämna mellanrum. De två står helt klart ut lite extra.

Väskorna är packade och det är dags att sätta kurs mot Ransäter. Jag frågar avslutningsvis vad Hammarö betyder för Ole Aleksander idag 2018. Han tar i med hela sitt hjärta och skickar iväg det bästa omdömet en plats kan få.

– Jag kunde inte ha bett om en bättre plats att växa upp på. Jag är på Hammarö hela tiden och det är verkligen det bästa stället på jorden.

Här står Ole Aleksander som Erik i bröllopskläder och välkomnar sin brud Anna.

Det är med stor inlevelse som Ole Aleksander berättar om handlingen i Värmlänningarna.

Det märks att föreställningen ligger honom varmt om hjärtat och att Ransäter är en plats han gärna återkommer till.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.