Fredrik Hasselberg – hoppande tränare och mentor

Bild på en leende Fredrik Hasselberg.

Text: ANNIKA  Foto: CHRISTINE

Det är med ett brinnande intresse för att ta sig över höga hinder som Fredrik satt ner sina fötter stadigt i myllan på Torp. Här driver han sitt företag Hasselberg Jumping AB som han startade redan 2000 där tränarrollen är en stor del av verksamheten. Han är nu högaktuell med sitt projekt Wermland Showjumping Academy.

Det känns som dagen knappt har börjat när vi kommer till Torp denna vintriga februarimorgon. Vi hittar Fredrik i ridhuset, redan igång med första träningspasset för dagen. Han rider hästen Quiz och det ser väldigt harmoniskt ut. Övningshindren tar de lek-ande lätt och Quiz busar lite extra när han får chansen. Det verkar som han är glad över att ha publik och få visa upp sig för som den tävlingshäst han är.

Fredriks hästintresse började i Borlänge där han är född. Hans storasyster och unga moster red, och den lilla killen från landet fick hänga med de stora tjejerna. Med en engagerad morfar fick han sin första ponny redan som femåring. 

– En shetlandsponny som var 26 år gammal, berättar Fredrik. När jag var sju år fick jag dela en C-ponny med syrran och sen var liksom hästintresset fast förankrat, fortsätter han.

På denna ponny blev det några få tävlingar i hoppning även om det då var mer på lek än allvar. Vid 12-13 års ålder fick han möjlighet att låna en fyraårig halvblodshäst. Träningen blev mer målinriktad och det blev fler tävlingar. Sin första stora häst köpte Fredrik som femtonåring för pengar han arbetat ihop, och med lite hjälp från sin morfar. Sedan har hästeriet bara fortsatt.

När Fredrik var 17 år deltog han på en träning i Falun för den världskände hoppryttaren Tom Vans från Irland. Tom måste ha sett något hos Fredrik under den där kursen. Han ställde nämligen frågan till Fredrik om han kunde tänka sig att komma över till Irland och jobba för honom. Med föräldrarnas godkännande fick han ta ett sabbatsår från den ekonomiska gymnasieutbildningen och for iväg.

– Meningen var att jag skulle ta ett sabbatsår och läsa ikapp när jag var tillbaka i Sverige. Det var i alla fall det jag lovade mamma, berättar Fredrik med ett finurligt leende. 

Tjänsten som arbetande elev blev mycket lärorik men också väldigt slitig. Arbetspassen var fjorton timmar långa, sju dagar i veckan. Tom var noga med att allt i stallet skulle vara skinande rent. Det gällde hästarna, utrustningen och stallet. Inte ett enda litet spindelnät fick finnas, och all utrustning skulle putsas och hållas efter. 

– Tom sålde hästar utomlands och man visste aldrig när någon hugad spekulant kunde komma, berättar Fredrik. Det gällde att ha allt välskött, kunder kunde komma till stallet vilken minut som helst.

Lika noga var Tom när han tränade och red sina hästar. Tom ville ofta ha med sig Fredrik i ridhuset när han red själv. Ofta ställde han frågor till Fredrik under tiden. Såg du? Red jag rätt på hindret? Vad var fel? Vad kunde jag göra bättre?

– Till slut förstod jag vad Tom var ute efter. Han ville att jag skulle öva mig att se från marken, han ville ge mig redskapen för det, berättar Fredrik.

Efter ett år på den gröna ön gick flytten tillbaka till Sverige. Åter i Borlänge fick han jobb som stallchef på ridskolan. Han var känd i klubben efter alla extrajobb han gjort där tidigare. När då förra stallchefen slutade gick tjänsten till Fredrik. Med andra ord blev det inte tal om att gå tillbaka till skolbänken och plugga ekonomi. Istället blev det utbildning till ridinstruktör och första kursen gjorde han i Karlstad 1991. Sen har det rullat på med arbeten på olika stall runt om i landet, till exempel på ridskolorna i Årjäng och Sörmon samt som ridskolechef på Karlstad Ridklubb och Hammarö Ryttarförening. Under ett år arrenderade Fredrik och frun Terese en gård i Småland och drev ridskola där. 

– Men det var på en för liten ort. Det var svårt att få bärighet i verksamheten då elevunderlaget inte räckte till. Vi flyttade hit till Hammarö 1996. Jag fick då jobb på Hammarö Ryttarförening och frun drev stallet här på Torp, berättar Fredrik.

Fredrik byggde till ett ridhus som stod klart strax före jul 2010. Med sin anläggning på Torp hade Fredrik nu en fast punkt att arbeta ifrån. Elevträningarna hemma ökade och uppdragen på andra ridklubbar blev färre. 

– Några klubbar har jag fortfarande fasta tider på, som till exempel Lillerud. Men jag försöker hålla nere mina resdagar, säger han. Min plan är att bygga ytterligare ett stall här på gården, då får jag plats med fler inackorderingar som jag hoppas mina elever vill ta, fortsätter Fredrik.

Ridsporten tillhör den idrott som ligger högt på skaderisk-sidan. Det är något som Fredrik verkligen fått erfara. Många småblessyrer har det blivit under åren, hans ena tumme till exempel visar spår efter ett grimskaft som hamnade lite fel vid en lastning. I augusti 2011 var han dock med om en allvarlig olycka som han känner av än idag.

– Jag skulle rida en häst som vilat några dagar. När jag skulle sitta upp stegrade hästen och välte åt sidan. Jag slog i huvudet ordentligt och fick hästen över mina ben, berättar han.

    När detta hände var han som tur var inte ensam på ridbanan. Terese red sin häst samtidigt och kunde snabbt larma ambulans. Fredrik låg medvetslös någon timme och vaknade upp på sjukhuset med tre blödningar i hjärnan. Det tog sex månader innan han började komma tillbaka till sitt vanliga liv.

– Jag har ständigt huvudvärk men har idag lärt mig vad som triggar igång den till att bli outhärdlig. Jag vet nu vad som krävs av mig för att hålla den i schack. Håller jag mig bara till det så klarar jag vardagen riktigt bra, berättar Fredrik.

Att Fredrik brinner för sitt arbete som tränare och för sina elever märks tydligt. Inte minst nu när han startat upp Wermland Showjumping Academy.     

   Idén föddes en fredagskväll hemma vid köksbordet i november 2018. Han bollade sin idé med några drivna föräldrar till sina elever, och så rullade projektet igång. Sponsorer knöts upp och frågan gick ut till Fredriks elever mellan 13 och 20 år om intresse fanns. Trettio värmländska tjejer ville vara med. Femton plockades ut som nu är med i det ettåriga projektet. Det blir träning både till häst och teoretiskt. Tjejerna lär sig om mental träning, tävlingslära, kostrådgivning, första hjälpen, veterinärlära och träningsupplägg. Det gör ju också att de blir en del av en grupp, även om de tävlar individuellt. Fredrik kommer även att följa med ut på några tävlingar för att hjälpa dem. 

– Tanken är ju att de här ryttarna ska klättra i sina tävlingsklasser. Kan jag lära dem allt detta så här tidigt i karriären så slipper de kanske göra några av de fel jag själv gjort genom åren. De kommer utvecklas snabbare i sin idrott, berättar Fredrik.

Projektet hade inte varit möjligt utan alla de sponsorer som ställt upp. Slår det här året väl ut hoppas Fredrik att det blir en återkommande verksamhet.

Även om hästarna tar stor plats i Fredriks liv finns det även plats för annat. När han är ledig vill han helst umgås med sin dotter. Hon föddes in i en hästtokig familj men valde att spela fotboll. När hon spelar och tränar syns Fredrik ofta på läktaren. Familjens hund är vid vårt besök hos Fredriks föräldrar. Huset är välstädat och mysigt och vittnar om att ordning och reda är viktigt. På en hylla står kokböcker på rad, och på frågan om han gillar att laga mat kommer svaret direkt.

– Det är viktigt att äta bra mat lagat från grunden. Vi äter mycket fisk och min paradrätt är Bouillabaisse med parmesankräm. Det är gott på riktigt det, avslutar Fredrik med ett leende.

 

Fredrik berättar målande och engagerat om sitt liv och sitt nya projekt, Wermland Showjumping Academy.

Quiz och Fredrik varvar ner lite efter träningspasset.

Det gäller att hålla hästen varm efter träningen och ett täcke läggs över hästen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.