Nu när sommaren är här behöver vi, som gärna kallar oss vuxna och förståndiga, börja se världen med rätt sorts ögon. Med de där ögonen vi alla föds med – men som ofta bleknar med åren. Jag tänker på nyfikna ögon. Ögon som vill upptäcka, leka, känna, skratta.
Ta närmaste unge i handen, blunda, och res bakåt till dina egna barndomsår. Ligg på mage i gräset och titta på det myllrande livet där. Har du tur kanske Maria Nyckelpiga kommer förbi. Öser regnet ner? Dra på dig badkläderna och spring ut. Ännu bättre – om du bor så till: gör det naken. Känn regnet mot huden. Smaka på dropparna! Befriande! Och när vattenpölarna ligger stora och välkomnande, hoppa i dem med hela hjärtats fröjd. Det stänker så underbart! Och är du rädd för att blöta ner skorna. Hoppa barfota. Bygg en barkbåt och ge dig ut på en seglats. Kanske kappsegla?
Lyssna på fågelkvitter. Gå vilse i skogen. Hitta skatter, gömställen och perfekta platser för herre på täppan. Bygg den där bondgården med alla grankottedjuren. Ta med ritpapper och måla med det naturen erbjuder – blommor, bär, jord. Du kommer bli förvånad över vilka färgnyanser ringblommor, blåklint och lite gräs kan ge. Öppna alla sinnen. Men lämna mobilen – den hinner du med senare.
Barn behöver det här. Vi vuxna också. Så nästa gång regnet faller – lämna mobilen i fickan.
Och hoppa!
// Annika