När vädret är så där varmt och skönt blir det ju att man är ute mer på tomten eller i skuggan under parasollet på altan. Att gå barfota och känna det sammetslena gräset mellan tårna är så skönt. Dessutom jordar man sig riktigt ordentligt vilket är bra om man som jag har lätt för att segla i väg på dagdrömmarnas vågor.
En av våra närmaste grannar har begåvats med många barnbarn. Barnen hälsar ofta på samtidigt vilket gör att kusinerna får träffas och leka. Och som de leker. De där pärlande skratten som bara barn som har riktigt roligt ger ifrån sig är så smittande. Visst händer det att det blir gråt och tandagnisslan ibland men det är inte ofta. Nej, där på andra sidan buskaget skrattas det både högt och lågt. Och ofta. Som de där skratten känns ända in i hjärteroten och själv börjar man att le utan att man är medveten om det. Den där livsglädjen barn har smittas verkligen.
Någon annan stans i närheten bor någon med hund. Det kan vara så att även de har en granne med hund. För dessa hundar skäller rätt bra när de är ute på tomten samtidigt. De måste bo nära oss för skällandet hörs högt och ljudligt och skiljer sig stort från barnens hisnande och skrattande ljud. Dagtid stör det mig inte. Värst är den granne som släpper ut sin hund på natten för nattkisset. Vet inte varför men denna hund skäller som en galning. Det här skällandet på natten stör mig och min sömn. Och som sagt, det är verkligen skillnad på ljud och ljud. Nej, det får bli öronproppar om det fortsätter. Frågan är bara om jag kommer höra väckarklockan då?
// Annika
