Text: ANNIKA Foto: PRIVAT
Tio mil på Vänern, en natt i tält och nitton timmar på vattnet. I somras genomförde Hammaröbon Gregory Kaczor ett äventyr han väntat flera år på. Med kajaken styrde han från Hammarös sydspets mot Djurö och tillbaka igen. För Gregory handlar äventyren om mer än själva utmaningen. Det är i mötet med naturen som han känner sig som mest levande.
Det finns människor som pratar om äventyr och så finns det de som faktiskt ger sig i väg. Gregory Kaczor tillhör utan tvekan den senare kategorin. För honom handlar livet om att utmana sig själv, upptäcka nya platser och ständigt söka den där speciella känslan och adrenalinkicken som bara naturen kan ge.
I somras genomförde han ett äventyr som funnits i tankarna under flera år. Med kajaken lämnade han
Hammarös sydspets bakom sig och satte kurs mot Djurö, mitt ute i Vänern. Där väntade en natt i tält innan han nästa morgon vände hemåt igen. Sammanlagt blev det tio mils paddling och nitton timmar på vattnet. Att denna tur dröjt så länge beror inte på bristande vilja. Tvärtom har Gregory väntat tålmodigt på rätt tillfälle, och det har tagit några år. Vid en sådan här paddling måste allt stämma. Vinden, vattentemperaturen och väderprognosen. Inte bara dit utan även på vägen tillbaka hem igen.
– När nu allt stod rätt till bestämde jag mig för att köra. Annars hade det säkert dröjt flera år till, säger Gregory med ett litet skratt.
Tidigt en sommarmorgon gav han sig av. Kajaken, en segelkajak, är utrustad med ett 1,5 kvadratmeter stort segel. När vinden ligger rätt kan det ge värdefull hjälp med fart framåt.
– Jag paddlar på kompassriktning och jag skulle rakt söderut. När jag startade blåste det medvind med perfekt styrka. Resan kunde inte ha börjat bättre, säger Gregory.
Ganska snart ersattes den sköna känslan av respekten för Vänerns enorma yta. När land försvinner ur sikte blir perspektiven snabbt annorlunda.
– Det är lite otäckt. Vänern är ju ett innanhav och man är otroligt utsatt där i sin ensamhet. I en kajak är man rätt liten så man blir ju orolig att de andra båtarna inte ska se mig. Det går ju stora lastfartyg där ute och även stora, snabba hobbybåtar, berättar Gregory.
Efter ungefär en mil började tvivlet smyga sig på. Skulle han fortsätta mot Djurö eller vända tillbaka? Men han fortsatte, något han i dag är glad över. Efter några timmars paddlande förändrades känslan ute
på sjön. Tankarna tystnade och kroppen hittade sitt eget tempo.
– Man tänker inte så mycket längre. Man bara fortsätter. Man blir liksom ett med naturen, säger han.
Vinden varierade under dagen och ibland blev den så kraftig att han fick ta ner halva seglet för att behålla kontrollen över kajaken. Varm soppa ur en termos blev lunchen som intogs mitt på sjön. Nio timmar senare nådde han Djurö och då var benen allt annat än stadiga.
– Det var en galen känsla. Mina ben gungade när jag kom till land, säger han skrattande.
Efter en natt i tält väntade samma väg tillbaka över Vänern. Även hemresan krävde full koncentration och respekt för vädret, men till slut var cirkeln sluten och Gregory kunde sätta ner fötterna på en av Hammarös många stränder.
För den som inte känner Gregory kan äventyret låta extremt. Och för oss vanliga icke så äventyrliga personer är det ju det. Även om Gregory är van att vara ute på olika strapatsresor återkommer han till samma sak flera gånger. Säkerheten.
– Tumma aldrig någonsin på säkerheten. Ha den säkerhetsutrustning som behövs, läs på och var noga med att kontrollera väder och vind. Slarvar man med säkerheten då lär man inte bli så gammal, oavsett äventyr, säger Gregory.
Till vardags arbetar han som egenföretagare, men så fort tillfälle ges söker han sig ut i naturen. Genom åren har han bland annat paddlat Vänern runt, paddlat kajak bland isberg, bestigit berg och korsat Sibiriens största sjö med pulka. Det är turer som inte vänder sig till nyböraren. Det gäller att skaffa sig erfarenhet innan man drar i väg. Och kanske även ha med sig kunniga medresenärer.
Gregory vill inte stagnera i livet.
– Jag har alltid tyckt om friluftsliv och sökt den här kontakten med naturen. När man utsätter sig för en sådan här sak är det som att sinnen som annars är helt stängda öppnas, säger han.
Han tror också att många behöver utmana sig själva lite oftare. För Gregory handlar det inte bara om att ta sig från punkt A till punkt B. Äventyren ger honom nya perspektiv, fyller på med energi och påminner honom om hur liten människan är i mötet med naturens krafter.
– I dag lever många stressiga liv och vi är inte ute i naturen lika mycket längre. Jag vill gärna inspirera andra att komma ut och testa något nytt. Det behöver inte vara något avancerat med dyra utrustningar. Det gäller att gå utanför sin comfort zone. När jag är ute på dessa strapatser då lever jag verkligen upp. Jag blir som född på nytt, avslutar han skrattande.
När ett äventyr är avslutat brukar nästa redan börja ta form. Frågan är väl bara om han ska göra det själv, med vänner eller tillsammans med sin dotter. Det får framtiden utvisa.
