Text och foto: KRISTINA
En solig sommarmorgon träffar jag Cecilia som tillfälligt bytt sina arbetsbyxor mot en vacker klänning. Hon och hennes man arbetar flitigt med sitt nyinköpta hus på Bärstad, ett projekt fyllt med historia och utmaningar. Tillsammans med sin syster Caroline driver hon nu två företag där hon kombinerar sin passion för ledarskap och entreprenörskap.
Jag träffar den otroligt drivna Cecilia en solig morgon mitt i semestern. Hon har, dagen till ära, bytt ut arbetsbyxorna mot en vacker klänning. Makarna lägger nämligen sin fritid på att renovera sitt nyinköpta hus på Bärstad, och det finns mycket att göra. Men mer om det senare.
Cecilia växte upp på Jonsbol med sin pappa och storasystern Caroline. Mamman gick bort av sjukdom när Cecilia bara var nio år.
– Självklart har detta påverkat mig otroligt mycket. Jag har till exempel svårt att se negativt på saker, nästan överdrivet. Jag är lösningsfokuserad och ser möjligheter. För vad är det värsta som kan hända? Vi hade ju redan varit med om det värsta man kan vara med om som barn, och så illa kan det ju inte bli, berättar Cecilia.
Och kanske är moderns bortgång även anledningen till systrarnas starka relation. För sex år sedan gick Cecilia in som delägare i lönebyrån Seleri som Caroline startat fyra år tidigare, och nu är systrarna i uppstarten av nya företaget Stolt lönebyrå.
– Vi har varit supertydliga från början med att vår relation är det absolut viktigaste oavsett vad som händer med företagen, berättar Cecilia.
Redan i högstadiet efter en prao på Scandic började Cecilia jobba extra som frukostvärdinna på helger och lov. Allt eftersom tiden gick ökade hennes ansvarsområden, och där lades grunden till hennes intresse för ledarrollen och projektarbete.
– Jag kände då att jag ville ha ett jobb där jag fick ta ansvar. Jag gillar restaurangbranschen med tempot, alla är glada och det händer grejer hela tiden, och så var varje dag ett nytt projekt. Om vi preppade ordentligt innan vi gick hem så var vi så redo vi kunde vara på morgonen. Sen gjorde vi allt vi kunde när det var öppet. Men sen var det färdigt, det går inte att göra om den dagen. Att jag gillar tydliga början och slut föddes under den tiden, berättar Cecilia.
Efter grundskolan valde Cecilia ekonomi på Tingvalla. Hon hade lätt för sig i grundskolan och hade bra mentorer som fick henne att tycka skolan var rolig.
– Jag ville gå på Tingvalla, själva utbildningen var inte lika viktig, skrattar Cecilia.
Redan 2003 träffade hon sin Johan, och de har hängt ihop sedan dess. De gifte sig 2019.
– Johan är den som får mig att andas när jag glömmer det, vilket jag gör ganska ofta. Allt går så fort, och han får mig att lugna ner mig, skrattar Cecilia.
Direkt efter studenten 2005 började Cecilia på ekonomiprogrammet på universitetet. Endast för att storasystern hade gjort det.
– Jag fick hänga med henne på några nollningar och sådant, och tyckte det var det absolut roligaste i hela världen, skrattar Cecilia.
Men själva utbildningen var, precis som i gymnasiet, inte så intressant. Studentlivet med till exempel studentföreningen var mycket roligare. Så när hon under hösten 2007 fick nys om att Ung Företagsamhet behövde hjälp tog hon timanställning som skolinspiratör och fick åka runt till skolorna i Värmland. Våren efter fick hon heltidsanställning och hoppade då av universitetsutbildningen och släppte extrajobbet på Scandic.
– Jag fick ju världens roligaste jobb, på riktigt. Att få åka runt och prata med elever och inspirera. Jag är uppväxt i en företagarfamilj och drev två UF-företag på gymnasiet, men det var där jag kom in på entreprenörsbanan på riktigt, berättar Cecilia.
Cecilia och Johan flyttade ihop i Karlstad men köpte sedan en lägenhet på Bärstad. Men en tvåa på andra våningen med en snäv trapp upp fick dem att börja titta efter hus. Ekonomin tillät inte något rimligt hus på Hammarö, så de hamnade i närheten av en kompis i Kil.
2010 kom första barnet, dottern Vega. Föräldraledigheten delades och Cecilia började arbeta igen när Vega var fem månader. I april 2012 föddes sonen Vincent. Och nej, Cecilia och Johan är inga Tarantinofans. I alla fall inte så att huvudpersonen Vincent Vega i Pulp Fiction påverkade namnvalen.
Den sommaren slutade Cecilia på UF för att senare på hösten börja på Communicare. Där fick hon arbeta med att hjälpa människor att starta företag och efter ett år blev hon projektledare i ett projekt för att hjälpa folk som stod utanför arbetsmarknaden.
– Där kom projektledandet och att driva EU-finansierade projekt in i mitt liv och mitt första uttalade personalansvar. Och intresset för ledarskap utvecklades, berättar Cecilia.
Cecilia och Johan renoverade huset i Kil men blev efter bara några år sugna på att bygga ett eget hus. De köpte tomt på nya Östra Bärstad och bygga husprojektet inleddes. De ritade huset själva och flyttade in 2015.
2016 lades Communicare ner och Cecilia fick vara med i avvecklingen. Därefter följde en egenvald paus från arbetslivet.
– Jag kan se tillbaka på den tiden och känna att det var det bästa jag gjort. Barnen var lite större, och jag kunde verkligen landa efter avvecklingen. Det var inte lätt att lägga ner Communicare för det var så himla kärt för oss. Vi hade kämpat så otroligt mycket för att få det att funka och det var länge två steg fram och fyra tillbaka. Den där ovissheten slet på mig, berättar Cecilia.
I februari 2017 var hon redo att börja arbeta igen och fick jobb som projektledare på Visit Värmland. Där fick hon åter igen driva EU-projekt, nu inom besöksnäringen.
När projektet tog slut i början av 2018 skrev hon fram ett nytt projekt och sa sedan upp sig.
– Jag hade länge pratat om att driva eget men visste inte vad jag ville göra. Då hörde Caroline av sig och ville ha in mig som konsult på 20 % på Seleri. Jag tackade nej, jag kunde ju inte gå från heltidsanställning till så låg omfattning, så dagen efter kontrar hon med 50 %. Men det gick ju inte heller, så dag tre ringer hon och undrar om jag inte ville gå in som delägare, skrattar Cecilia. Och så blev det.
På Seleri skulle Cecilia arbeta med sälj och med personal plus att hon skulle konsulta inom det hon brann för. 1 januari 2019 gick hon in som verksamhetsledare på Nyföretagarcentrum Hammarö på konsultbasis, och fick börja coacha människor i företagande igen.
– Det var som handen i handske. Jag fick både driva verksamhet, skriva fram EU-projekt och coacha samtidigt som jag var med och utvecklade Seleri. Klockrent, skrattar Cecilia.
Ganska snart meddelades att verksamhetsledaren på Nyföretagarcentrum Karlstad skulle sluta, och Cecilia fick frågan om hon ville driva båda. Två stiftelser slogs ihop och blev en ideell förening, två styrelser blev en och ett EU-projekt inleddes för att även Kil, Grums och Forshaga skulle ingå. Nyföretagarcentrum Södra Värmland föddes.
Vid den här tiden var huset på Östra Bärstad helt klart och de hade till och med hunnit renovera det, och tankarna kom om att bygga ett nytt. Men att flytta från området var inte aktuellt.
– Vi trivs så otroligt bra här, barnen har sina kompisar här och vi har vänner som bor nära, berättar Cecilia.
Jakten efter ett nytt projekt började, med sökområde inom 200 meter från deras befintliga hus. Utbudet var inte stort, men ett spännande hus på Bärstad dök upp.
– Jag kommer ihåg att jag hade sett det ligga ute tidigare och så kom det ut igen, med sänkt pris. Då var vi tvungna att kolla på det, skrattar Cecilia.
Huset såg inte mycket ut för världen utifrån, och hon föreställde sig små rum och lågt i tak. Cecilia tog med sig sonen på visningen.
– Johan var inte alls sugen utan tyckte att jag skulle kolla på det för att få det ur huvudet, berättar Cecilia.
När hon kommer in i huset ser hon utsikten över Bärstadviken.
– Jag trodde att man bara såg den fantastiska utsikten från övervåningen. Så när jag såg den även från bottenvåningen kände jag att vi bara måste köpa huset, berättar Cecilia.
Cecilia fick med sig Johan på tåget och familjen flyttade in i det som sägs vara Bärstads äldsta hus i april förra året.
– Vi renoverar själva, det är ju resan vi drivs av. Det är ju ännu roligare i och med att huset är så gammalt, det byggdes redan 1896, så det finns så mycket historia. Vi har hittat tidningar i väggarna och det står skrivet saker på trästockarna, berättar Cecilia.
De har bland annat hittat ett foto där det ser ut som herrskap och tjänstefolk som står framför huset. Och så kom det fram två gamla dörrposter när de rev, så de är ganska säkra på att det bott två familjer i huset från början.
De började renovera på övervåningen och blåste ut allt utom murstock och timmerväggar för att kunna göra om planlösningen och isolera ordentligt.
– Vi vill, med respekt för husets ålder, få in vår själ i huset. Vi har valt allmogefoder och sparat de gamla dörrarna, men så har vi målat lister, tak och väggar i en och samma gröna nyans. Vi har heller inte valt vita fönster utan en nyans som sen visade sig vara nästan exakt samma som husets originalfärg, berättar Cecilia.
När EU-projektet för att forma Nyföretagarcentrum Södra Värmland tog slut vid årsskiftet 22/23 kände Cecilia att det var dags för någon annan att ta vid.
– Jag är inte en person som är bra på att förvalta samtidigt som Seleri krävde lite mer. Det tar tid att hitta personal till ett yrke som många inte ens vet finns, förklarar hon.
Seleri vill leda en förändring i branschen; att lönespecialist är ett eget yrke, att det krävs mycket kunskap för att göra löner.
– Jag vill förändra bilden och öka yrkesstoltheten, så det blev naturligt att lägga mer tid på det och på Seleris utveckling, fortsätter Cecilia.
Cecilia har även utbildat sig till normingenjör och tycker det är otroligt spännande.
– Det handlar om att synliggöra, ifrågasätta och, om det behövs, även rekonstruera normer. Detta föreläser jag om, med det är ju kunskap jag kan ha nytta av i andra sammanhang också såklart. Tiden har inte riktigt räckt till bara. Ingen som har träffat mig har nog missat att jag tycker det är väldigt roligt att prata inför folk. Jag är bara tyst när jag sover, skrattar Cecilia.
I våras startade systrarna ett företag till. Seleri blir, när allt är klart, ett företag som erbjuder konsulttjänster, utbildning och rådgivning medan nystartade Stolt lönebyrå blir företaget som gör löpande lönehantering.
– Vi har med det bolaget en tydlig ambition att vi vill växa och bli en lönebyrå som är ledande. Det har inte riktigt varit tanken med Seleri, så här får jag nu verkligen utlopp för det jag brinner för, att leda en förändring, fast i uppdrag av mig själv. Det ska bli jättespännande, säger Cecilia som tillsammans med systern fick utmärkelsen Årets Företagare av Hammarö kommun och Företagarna Värmland tidigare i år.
Vi avslutar intervjun med att gå ner i den stora trädgården för att ta några bilder. I bakgrunden ser vi byggställningar runt huset, de är mitt i att byta träfasad. När de rev hittade de originalfasaden som var gjord i pärlspont. Så de köpte hyvlad panel som ser ut exakt som originalfasaden och målar i samma färgnyans.
– Det här blir ett riktigt långt projekt. Hade vi vetat hur lång tid och hur mycket det är att göra så hade vi aldrig köpt det. Men vi är så otroligt glada för att vi köpte det, det finns ingen ånger över huvud taget. Det här är nog typiskt för mig. Att det händer saker hela tiden. Drivet jag har i mig har ju gett mig fantastiskt roliga möjligheter, avslutar Cecilia.
Jag träffar den otroligt drivna Cecilia en solig morgon mitt i semestern. Hon har, dagen till ära, bytt ut arbetsbyxorna mot en vacker klänning. Makarna lägger nämligen sin fritid på att renovera sitt nyinköpta hus på Bärstad, och det finns mycket att göra. Men mer om det senare.
Cecilia växte upp på Jonsbol med sin pappa och storasystern Caroline. Mamman gick bort av sjukdom när Cecilia bara var nio år.
– Självklart har detta påverkat
mig otroligt mycket. Jag har till exempel svårt att se negativt på saker, nästan överdrivet. Jag är lösningsfokuserad och ser möjligheter. För vad är det värsta som kan hända? Vi hade ju redan varit med om det värsta man kan vara med om som barn, och så illa kan det ju inte bli, berättar Cecilia.
Och kanske är moderns bortgång även anledningen till systrarnas starka relation. För sex år sedan gick Cecilia in som delägare i lönebyrån Seleri som Caroline startat fyra år tidigare, och nu är systrarna i uppstarten av nya företaget Stolt lönebyrå.
– Vi har varit supertydliga från början med att vår relation är det absolut viktigaste oavsett vad som händer med företagen, berättar Cecilia.
Redan i högstadiet efter en prao på Scandic började Cecilia jobba extra som frukostvärdinna på helger och lov. Allt eftersom tiden gick ökade hennes ansvarsområden, och där lades grunden till hennes intresse för ledarrollen och projektarbete.
– Jag kände då att jag ville ha ett jobb där jag fick ta ansvar. Jag gillar restaurangbranschen med tempot, alla är glada och det händer grejer hela tiden, och så var varje dag ett nytt projekt. Om vi preppade ordentligt innan vi gick hem så var vi så redo vi kunde vara på morgonen. Sen gjorde vi allt vi kunde när det var öppet. Men sen var det färdigt, det går inte att göra om den dagen. Att jag gillar tydliga början och slut föddes under den tiden, berättar Cecilia.
Efter grundskolan valde Cecilia ekonomi på Tingvalla. Hon hade lätt för sig i grundskolan och hade bra mentorer som fick henne att tycka skolan var rolig.
– Jag ville gå på Tingvalla, själva utbildningen var inte lika viktig, skrattar Cecilia.
Redan 2003 träffade hon sin Johan, och de har hängt ihop sedan dess. De gifte sig 2019.
– Johan är den som får mig att andas när jag glömmer det, vilket jag gör ganska ofta. Allt går så fort, och han får mig att lugna ner mig, skrattar Cecilia.
Direkt efter studenten 2005 började Cecilia på ekonomiprogrammet på universitetet. Endast för att storasystern hade gjort det.
– Jag fick hänga med henne på några nollningar och sådant, och tyckte det var det absolut roligaste i hela världen, skrattar Cecilia.
Men själva utbildningen var, precis som i gymnasiet, inte så intressant. Studentlivet med till exempel studentföreningen var mycket roligare. Så när hon under hösten 2007 fick nys om att Ung Företagsamhet behövde hjälp tog hon timanställning som skolinspiratör och fick åka runt till skolorna i Värmland. Våren efter fick hon heltidsanställning och hoppade då av universitetsutbildningen och släppte extrajobbet på Scandic.
– Jag fick ju världens roligaste jobb, på riktigt. Att få åka runt och prata med elever och inspirera. Jag är uppväxt i en företagarfamilj och drev två UF-företag på gymnasiet, men det var där jag kom in på entreprenörsbanan på riktigt, berättar Cecilia.
Cecilia och Johan flyttade ihop i Karlstad men köpte sedan en lägenhet på Bärstad. Men en tvåa på andra våningen med en snäv trapp upp fick dem att börja titta efter hus. Ekonomin tillät inte något rimligt hus på Hammarö, så de hamnade i närheten av en kompis i Kil.
2010 kom första barnet, dottern Vega. Föräldraledigheten delades och Cecilia började arbeta igen när Vega var fem månader. I april 2012 föddes sonen Vincent. Och nej, Cecilia och Johan är inga Tarantinofans. I alla fall inte så att huvudpersonen Vincent Vega i Pulp Fiction påverkade namnvalen.
Den sommaren slutade Cecilia på UF för att senare på hösten börja på Communicare. Där fick hon arbeta med att hjälpa människor att starta företag och efter ett år blev hon projektledare i ett projekt för att hjälpa folk som stod utanför arbetsmarknaden.
– Där kom projektledandet och att driva EU-finansierade projekt in i mitt liv och mitt första uttalade personalansvar. Och intresset för ledarskap utvecklades, berättar Cecilia.
Cecilia och Johan renoverade huset i Kil men blev efter bara några år sugna på att bygga ett eget hus. De köpte tomt på nya Östra Bärstad och bygga husprojektet inleddes. De ritade huset själva och flyttade in 2015.
2016 lades Communicare ner och Cecilia fick vara med i avvecklingen. Därefter följde en egenvald paus från arbetslivet.
– Jag kan se tillbaka på den tiden och känna att det var det bästa jag gjort. Barnen var lite större, och jag kunde verkligen landa efter avvecklingen. Det var inte lätt att lägga ner Communicare för det var så himla kärt för oss. Vi hade kämpat så otroligt mycket för att få det att funka och det var länge två steg fram och fyra tillbaka. Den där ovissheten slet på mig, berättar Cecilia.
I februari 2017 var hon redo att börja arbeta igen och fick jobb som projektledare på Visit Värmland. Där fick hon åter igen driva EU-projekt, nu inom besöksnäringen.
När projektet tog slut i början av 2018 skrev hon fram ett nytt projekt och sa sedan upp sig.
– Jag hade länge pratat om att driva eget men visste inte vad jag ville göra. Då hörde Caroline av sig och ville ha in mig som konsult på 20 % på Seleri. Jag tackade nej, jag kunde ju inte gå från heltidsanställning till så låg omfattning, så dagen efter kontrar hon med 50 %. Men det gick ju inte heller, så dag tre ringer hon och undrar om jag inte ville gå in som delägare, skrattar Cecilia. Och så blev det.
På Seleri skulle Cecilia arbeta med sälj och med personal plus att hon skulle konsulta inom det hon brann för. 1 januari 2019 gick hon in som verksamhetsledare på Nyföretagarcentrum Hammarö på konsultbasis, och fick börja coacha människor i företagande igen.
– Det var som handen i handske. Jag fick både driva verksamhet, skriva fram EU-projekt och coacha samtidigt som jag var med och utvecklade Seleri. Klockrent, skrattar Cecilia.
Ganska snart meddelades att verksamhetsledaren på Nyföretagarcentrum Karlstad skulle sluta, och Cecilia fick frågan om hon ville driva båda. Två stiftelser slogs ihop och blev en ideell förening, två styrelser blev en och ett EU-projekt inleddes för att även Kil, Grums och Forshaga skulle ingå. Nyföretagarcentrum Södra Värmland föddes.
Vid den här tiden var huset på Östra Bärstad helt klart och de hade till och med hunnit renovera det, och tankarna kom om att bygga ett nytt. Men att flytta från området var inte aktuellt.
– Vi trivs så otroligt bra här, barnen har sina kompisar här och vi har vänner som bor nära, berättar Cecilia.
Jakten efter ett nytt projekt började, med sökområde inom 200 meter från deras befintliga hus. Utbudet var inte stort, men ett spännande hus på Bärstad dök upp.
– Jag kommer ihåg att jag hade sett det ligga ute tidigare och så kom det ut igen, med sänkt pris. Då var vi tvungna att kolla på det, skrattar Cecilia.
Huset såg inte mycket ut för världen utifrån, och hon föreställde sig små rum och lågt i tak. Cecilia tog med sig sonen på visningen.
– Johan var inte alls sugen utan tyckte att jag skulle kolla på det för att få det ur huvudet, berättar Cecilia.
När hon kommer in i huset ser hon utsikten över Bärstadviken.
– Jag trodde att man bara såg den fantastiska utsikten från övervåningen. Så när jag såg den även från bottenvåningen kände jag att vi bara måste köpa huset, berättar Cecilia.
Cecilia fick med sig Johan på tåget och familjen flyttade in i det som sägs vara Bärstads äldsta hus i april förra året.
– Vi renoverar själva, det är ju resan vi drivs av. Det är ju ännu roligare i och med att huset är så gammalt, det byggdes redan 1896, så det finns så mycket historia. Vi har hittat tidningar i väggarna och det står skrivet saker på trästockarna, berättar Cecilia.
De har bland annat hittat ett foto där det ser ut som herrskap och tjänstefolk som står framför huset. Och så kom det fram två gamla dörrposter när de rev, så de är ganska säkra på att det bott två familjer i huset från början.
De började renovera på övervåningen och blåste ut allt utom murstock och timmerväggar för att kunna göra om planlösningen och isolera ordentligt.
– Vi vill, med respekt för husets ålder, få in vår själ i huset. Vi har valt allmogefoder och sparat de gamla dörrarna, men så har vi målat lister, tak och väggar i en och samma gröna nyans. Vi har heller inte valt vita fönster utan en nyans som sen visade sig vara nästan exakt samma som husets originalfärg, berättar Cecilia.
När EU-projektet för att forma Nyföretagarcentrum Södra Värmland tog slut vid årsskiftet 22/23 kände Cecilia att det var dags för någon annan att ta vid.
– Jag är inte en person som är bra på att förvalta samtidigt som Seleri krävde lite mer. Det tar tid att hitta personal till ett yrke som många inte ens vet finns, förklarar hon.
Seleri vill leda en förändring i branschen; att lönespecialist är ett eget yrke, att det krävs mycket kunskap för att göra löner.
– Jag vill förändra bilden och öka yrkesstoltheten, så det blev naturligt att lägga mer tid på det och på Seleris utveckling, fortsätter Cecilia.
Cecilia har även utbildat sig till normingenjör och tycker det är otroligt spännande.
– Det handlar om att synliggöra, ifrågasätta och, om det behövs, även rekonstruera normer. Detta föreläser jag om, med det är ju kunskap jag kan ha nytta av i andra sammanhang också såklart. Tiden har inte riktigt räckt till bara. Ingen som har träffat mig har nog missat att jag tycker det är väldigt roligt att prata inför folk. Jag är bara tyst när jag sover, skrattar Cecilia.
I våras startade systrarna ett företag till. Seleri blir, när allt är klart, ett företag som erbjuder konsulttjänster, utbildning och rådgivning medan nystartade Stolt lönebyrå blir företaget som gör löpande lönehantering.
– Vi har med det bolaget en tydlig ambition att vi vill växa och bli en lönebyrå som är ledande. Det har inte riktigt varit tanken med Seleri, så här får jag nu verkligen utlopp för det jag brinner för, att leda en förändring, fast i uppdrag av mig själv. Det ska bli jättespännande, säger Cecilia som tillsammans med systern fick utmärkelsen Årets Företagare av Hammarö kommun och Företagarna Värmland tidigare i år.
Vi avslutar intervjun med att gå ner i den stora trädgården för att ta några bilder. I bakgrunden ser vi byggställningar runt huset, de är mitt i att byta träfasad. När de rev hittade de originalfasaden som var gjord i pärlspont. Så de köpte hyvlad panel som ser ut exakt som originalfasaden och målar i samma färgnyans.
– Det här blir ett riktigt långt projekt. Hade vi vetat hur lång tid och hur mycket det är att göra så hade vi aldrig köpt det. Men vi är så otroligt glada för att vi köpte det, det finns ingen ånger över huvud taget. Det här är nog typiskt för mig. Att det händer saker hela tiden. Drivet jag har i mig har ju gett mig fantastiskt roliga möjligheter, avslutar Cecilia.
