Ett stycke DDR-historia på Hammarö

Text: ANNIKA Foto: KRISTINA

Det är inte stort, endast åtta kvadratmeter, det nyaste tillskottet bland museer här på ön. Men ytan är väl utnyttjad och visar mer än man först tror skulle rymmas där. En del av trädgården används dessutom för att utöka utställningen ytterligare.

Redan innanför grindarna möts man av en Trabant från 1986, den klassiska ”Trabi” eller ”Trabbi”, en av de mest kända bilarna från DDR. Bilen tillverkades av VEB Sachsenring Automobilwerk i Zwickau och bär spår av en tid då metall var dyrt och stor bristvara. DDR fick använda restprodukter från Sovjetunionen i form av lump, alltså rester av tyg, det mesta av bomull. Bomullstygsresterna blandades sedan med fenolharts, en biprodukt från DDR:s egen oljeindustri. Massan pressades samman till ett lätt men hållbart material, det som karossen på Trabantbilarna består av.

– Man kan ju gissa hur mycket som tog emot vid en krock. Och att de dessutom lade bensintanken, som rymmer 24 liter bensin, under motorhuven på högersidan gjorde ju inte bilen tryggare, berättar Dan Henriksson, en av initiativtagarna till det nya museet.

Ville man ha en Trabant på den tiden fick man räkna med att stå i kö, ofta i tio till femton år. Ser man hur bilen ser ut invändigt är det svårt att förstå den väntetiden. Här finns inte någon form av lyx. Det är bara det absolut mest väsentliga som det gjorts plats för. Och ljudet från motorn? Ja, att föra ett samtal under färd var nog inte helt enkelt.

Vi fortsätter den korta vägen genom trädgården fram till det lilla huset som nu fungerar som DDR-museum. Idén och genomförandet kommer från Dan Henriksson och hans systerson Erik Söderström.

–Vi har skapat den här utställningen för att berätta om ett land i vår absoluta närhet, som fanns i femtio år och sedan försvann, säger Dan.

Han berättar vidare om det förtryck som människorna i DDR levde under. Ändå pågår idag en omfattande nostalgivåg kring det forna DDR. När muren föll trodde många att livet skulle bli bättre, men så blev det inte för alla.

– Då hade alla arbete och en viss trygghet. I dag, 2025, är det inte alla som har det så bra som de trodde de skulle få när muren revs, säger Dan.

I verkligheten blev det så att de som bodde i Östtyskland innan muren revs idag inte behandlas på samma sätt som de från Västtyskland. Det märks kanske först och främst på pensionerna. Personer med samma yrkes- och arbetsuppgifter får olika pension beroende på var de hade sin yrkeskarriär. Idag. I ett enat land.

För att förstå DDR måste man blicka tillbaka till slutet av andra världskriget. År 1945 delades Tysk-
land in i fyra zoner, och huvudstaden Berlin delades mellan segrar-makterna. 1949 bildades Tyska Demokratiska Republiken (DDR), med Östberlin som huvudstad.

– De i Östtyskland hade nazismen och förtrycket och sen fick de kommunismen och förtrycket. Det ledde till ett stort uppror 1953 och det kanske inte var så konstigt, berättar Dan.

Upproret slogs brutalt ner med hjälp av bland annat sovjetiska stridstanks. Först 1989, när Berlinmuren föll, fick DDR:s invånare sin frihet tillbaka. I dag finns en stor minnesplats i Berlin till minne av den här händelsen som sagt var mycket brutal.

Sverige var ett av de första västländerna att erkänna DDR, under Olof Palmes ledning på 1970-talet. Samarbetet blev nära, bland annat genom Svensk-Östtyska Kulturföreningen och den resebyrå som erbjöd resor till DDR. I flera Stockholmsförorter ser man än idag bostadshus byggda i samma stil som de östtyska betongkomplexen.

Och vem minns inte John Blund, eller Sandmann som är det tyska originalnamnet? Den lilla dockfilmen, presenterad av Lennart Swahn i familjeprogrammet Halvsju, är ett arv från DDR som lever kvar i många svenskars barndomsminnen. Men vad var det då som fick Berlinmuren att falla?

– Vid en presskonferens i november 1989 fick den ansvariga talespersonen frågan om när de nya resereglerna skulle börja gälla. Tydligen var han inte riktigt insatt i frågan för han svarade: ”Från och med nu”, som ju blev helt fel svar. Men det blev gnistan som tände revolutionen, berättar Dan Henriksson.

Människor begav sig genast mot muren. De gränsvakter som tidigare inte tvekat att skjuta mot de som försökte fly över till väst backade i stället undan och öppnade portar-na. Efter 28 år föll då muren, sten för sten, bit för bit och vägen till väst stod vidöppen.

Här i det lilla museet har Dan och Erik byggt upp hela utställningen kring bröderna Günter och Werner Lannert. Två fiktiva personer som får berätta om hur folket i DDR hade det under de här åren. Så nära i tiden men ändå känns det som ett helt annat universum. Allt som visas här är originalföremål, uniformer, medaljer och vardagsföremål från DDR.

–Det ska inte bara vara saker att titta på. Genom berättelserna blir det lättare att förstå historien, säger Erik.

Varför starta ett DDR-museum just här på Hammarö?

– Det handlar helt enkelt om ett genuint samlar- och historieintresse, säger Dan med ett leende mot sin systerson. Och planen är att växa.

– Det ni ser här idag är bara en tredjedel av allt vi har samlat. Vi har potential att utöka, avslutar Erik.

För oss som fått se utställningen i ett tidigt skede är det bara att säga: åk dit! Ta dig tid att gå igenom utställningen, den är värd varenda minut. Och jag lovar, en och annan tankeställare får du med dig hem.