Text: ANNIKA Foto: KRISTINA
När man får en inbjudan till en person som har något viktigt att berätta, då lyssnar man och bokar in en träff. Precis så var det när Jennifer Lennartsson hörde av sig till oss på HammaröNytt.
Det har hänt mycket med denna unga konstnärinna sedan vi skrev om henne i november 2020. Vi sitter i Jennifers showroom och ateljé som är fulla med allehanda konstverk. Idag målar hon inte bara tavlor utan skapar även i lera och gör kollektioner med glas, kuddar, nyckelringar, karaffer, skriver dikter och mycket, mycket mer. Hennes kreativitet är oerhört stor och det gäller inte bara sitt eget skapande.
Hennes uppväxt har av många olika anledningar varit rätt brokig. Hon har fått erfarenheter av livet som barn och ungdomar inte ska behöva ha. Men som fågel Fenix har Jennifer rest sig igen. Hennes egna erfarenheter av livet har gjort hennes hjärta extra stort för de, framför allt barn och ungdomar, som idag lever med psykisk ohälsa. Hon har själv allt för många egna negativa erfarenheter som hon kan plocka av när hon möter andra som inte mår bra. Det är här hennes skaparcafeér kommer in.
– Av egen erfarenhet vet jag att själva skapandet är helande. Det gör något med en när man skapar, och jag har sett hur andra blommat upp under sitt skapande. Sedan jag började med dessa skaparcafeér så har jag anlitats av bland annat Attention, BUP, Autism Värmland och EBL-skolan, berättar Jennifer.
Skaparcafeét är som ett återhämningscafé där deltagarna träffas, skapar och pratar. Jennifer har lagt
upp dessa kurser så att de ses i två omgångar med sex pass om två timmar varje omgång. Hon ger deltagarna möjlighet att pröva på många olika saker, bland annat måla, skriva, dikta, sjunga, dansa och skapa med lera. Det är inte frågan om att göra något ”fint” utan det är själva skapandet som är helande. Men det är inte bara hennes kreativa sida som blir till hjälp för deltagarna.
– Jag börjar alltid att berätta lite om mig själv och vad skapandet gjort och gör för mig. Det öppnar upp för många som sedan berättar sin egen resa när jag går runt bland deltagarna. Jag är noga med att alltid se till att få en egen stund med var och en, berättar Jennifer.
Något som tagit mer och mer plats i hennes liv är att hjälpa andra. Hon är med i Patientforum och NSPH (Nationell Samverkan för Psykisk hälsa), och det var genom NSPH hon fick medel till för sitt första skaparcafé. Hon är även ambassadör för (H)järnkoll som hon föreläser för och aktiv i Suicide Zero. I april ska hon föreläsa för Socialtjänsten i Karlstad kommun och hon har även ett inbokat event i Säffle.
– Kan jag hjälpa andra genom att berätta vad som gjordes tokigt och fel med mig när jag var liten har de ju möjlighet att göra rätt i fortsättningen för andra drabbade barn, säger Jennifer.
Den brokiga och stökiga uppväxten gjorde att Jennifer missade mycket av skolan. Men hon vill ändå poängtera att man kan få ett fint liv trots motgångar och oklar skolgång.
– Man måste ta hänsyn till varje individ. Man kan bli en duktig arbetare fast man kanske inte klarat av skolan, avslutar hon.
Jennifer lever som hon lär. Hon tar vara på sin älskade familj med maken Marcus, barnen Ian och May och hunden Pepsi. Att få kvalitetstid både professionellt och privat är viktigt. Det är tunga ämnen hon arbetar med utanför sin målarverkstad. Men på något sätt behöver hon båda sidorna för att känna sig hel.
I ett hörn av ateljén står tavlor uppställda och upphängda på väggen.
