Text: KRISTINA Foto: KRISTINA, PRIVAT
Vår kommunpolis Anders har alltid haft ett starkt tekniskt intresse och har ständigt sökt nya utmaningar – från sin ungdoms bågskytte och mekaniska projekt till en karriär inom polisen, där han nu gör skillnad i samhället.
Anders fick en trygg uppväxt på villaområdet Hultsberg i Karlstad, med mamma, pappa och en lilla-syster. Han har alltid haft ett stort tekniskt intresse, något som väcktes tidigt. Intresset för att meka och fixa med saker började när han fick hjälpa sin farfar att laga motorn på en gräsklippare.
– Farfar var mycket händig, och jag var ofta där och lärde mig jättemycket. Han gav mig grunderna tidigt och lät mig prova fritt utan att sätta några gränser, vilket gav mig stort självförtroende. De grundläggande kunskaperna om elektronik och motorer fick jag av honom, berättar Anders som numera kan laga det mesta som är trasigt.
När han inte mekade så var bågskytte ett stort intresse. Intresset började i mellanstadiet, när han fick prova på och fastnade direkt. Därefter tränade han målmedvetet och specialiserade sig på compound-bågskytte, en form av bågskytte där bågen är utrustad med ett avancerat system av remskivor och kablar.
Compoundbågen har flera strängar och ett kikarsikte för ökad precision, och den är särskilt omtyckt både bland jägare och tävlingsskyttar för sin höga kraft och noggrannhet. Han tävlade aktivt och lyckades som bäst ta en delad femteplats i USM i sin klass. Någon gång i högstadiet slutade han.
– När det blev mer krav än det var roligt så la jag av. Det har jag med mig nu med mina egna barn. Det är viktigt att idrotten är för deras skull och inte för min. Det ska först och främst vara roligt, berättar Anders som bytte ut bågskyttet med att köra enduro och motocross. Han har nu återupptagit det intresset genom att ta MC-kort, iallafall nästan. Uppkörningen är kvar men kommer avklaras till våren.
Anders tog skolan väldigt seriöst och satte höga krav på sig själv.
– Jag hade bra läshuvud i grundskolan, så bra att jag fick ett stipendium när jag gick ur nian för att jag hade så bra betyg i alla ämnen, berättar han.
Anders gick naturvetenskapliga programmet på Sundsta Älvkullen, mest för att den utbildningen var svårast.
– Jag har alltid sökt utmaningar och vill ha lite motstånd. Det får inte vara för lätt, skrattar Anders.
Att det var en bred utbildning med många möjligheter efter var också en anledning till valet. Först ville han bli civilingenjör, men funderade även på att bli läkare. Tredje året i gymnasiet blev skolarbetet väldigt intensivt och han ville inte längre lägga ner så mycket tid som krävdes för att få toppbetyg i alla ämnen.
– Det tog så mycket energi, jag blev nog lite skoltrött, berättar han.
Sedan följde mönstring och Anders blev uttagen som 15 månaders kompanibefäl med placering på A9 i Kristinehamn. Och det visade sig att han passade bra in i den miljön.
– Jag var väldigt seriös och hade som vanligt höga krav på mig själv, så det passade mig bra. Och så visade det sig att jag är ganska bra på att leda människor. Jag växte som person. Att gå vidare inom det militära låg nära, jag fick högsta betyg när jag muckade, berättar Anders.
Men med tanke på nedmonteringen av militären vid den tiden valde Anders en annan bana. Polisyrket kändes mer spännande och meningsfullt.
– I lumpen handlade det mest om övningar och simulationer, men som polis är det ju på riktigt. Man står inför riktiga situationer och får hjälpa människor direkt. Det tilltalade mig på ett djupare plan, säger Anders.
Anders ville prova sina vingar i en större stad med fler jobb och möjligheter. Flytten gick till Stockholm där han började arbeta på en elkedja vilken han sedan blev butikschef på. Under tiden sökte han in till polishögskolan. Botkyrka blev postorten, ett utsatt område där det var en helt annan miljö än där han var uppväxt.
– När jag vaknade på morgonen kunde en förskola stå i brand, och det var ofta skjutningar och bilbränder. Det blev en ganska stor krock från min trygga uppväxt, men jag kände mig ändå hemma till slut. Där var jag som svenskfödd i minoritet, och det blev några lärorika år, berättar Anders.
Efter ett par försök kom han in på polishögskolan. Två år på skolan där sommaruppehållen spenderades som mentalskötare på Huddinge sjukhus.
– Det var bra lärdomar att ha med sig i yrket, att arbeta med människor på det sättet, säger Anders.
Efter fullföljd polisutbildning blev Anders placerad i Nynäshamn, en liten lugn stad ungefär sex mil söder om Stockholm. Under ett halvår i den lilla sommaridyllen lärde han sig att klara sig själv, ofta var man ensam polisbil med långt till närmaste enhet. Efter detta sökte han sig till Botkyrka.
– Dels hade jag bott där tidigare och kände mig trygg där, och så var den en av de platser i Stockholm där det hände mest. Ett väldigt brottsbelastat område där jag hade möjlighet att lära mig mycket. Jag ville ju utveckla mig och bli en så bra polis jag kunde bli. Åter igen så speglar det väl mina höga ambitionsnivåer och krav på mig själv, skrattar Anders.
I Botkyrka var 112-uppdragen många och intensiva. Blåljusen kunde vara igång under hela arbets-passen, både dag och natt, vilket passade Anders perfekt. Dessa sju–åtta år inom utryckningstjänsten gav honom en gedigen erfarenhet och en bred grund att stå på – han stötte på i princip allt som en polis kan ställas inför.
När första barnet föddes kände Anders att det var dags för en förändring. Livet i Stockholm, med all intensitet och de ständigt pågående utmaningarna inom polisen, kändes inte som rätt miljö att bygga en familj i. Flytten till Karlstad blev ett naturligt steg. Här fanns släktingarna och en tryggare och lugnare tillvaro, där han kunde vara mer närvarande för sin växande familj. Anders fick en tjänst på utryckningen i Kristinehamn.
– Det var svårt för mig att gå från ett så hett distrikt där vi inom polisen i princip var måltavla, till ett helt nytt polisdistrikt där allmänheten hörde av sig till oss när något hände. Det var ganska skönt, det fanns mycket positiva krafter i samhället, men det var alldeles för lite fart och fläkt. Vi fick i princip leta med ljus och lykta efter brott där och jag kände att min utvecklingskurva planade ut, berättar Anders.
Anders valde att söka sig vidare och hamnade i Karlstad. Först som utredare och sedan fick han en tjänst i bedrägerigruppen.
– Där fick jag arbeta med ekonomisk brottslighet, vilket blev en ny utmaning för mig, berättar Anders som sedan arbetade som gruppchef för bedrägerigruppen i ett drygt halvår.
En utbildning till förundersökningsledare stod på tur, något som gav Anders än mer kunskap och en ny tjänst. Något år arbetade han som det innan tjänsten som kommunpolis kom ut.
– Det var superroligt att arbeta som utryckningspolis i ett utsatt område. En rolig period med mycket fart och fläkt, men det jag gör nu är nog det roligaste hittills. Jag kan i den här rollen använda mig av allt jag lärt mig. Jag har ju varit med om det mesta och har otroligt mycket i min ryggsäck, berättar Anders.
Som kommunpolis är uppdraget att förebygga och minska brottslighet på kommunnivå. Detta sker framförallt genom att polisen samverkar med kommunerna men även lokalsamhället. Han ska även öka polisens synlighet, ta fram lägesbilder av brottsutvecklingen och använda den informationen för att fatta beslut kring faktiska åtgärder.
– Att göra skillnad på riktigt är viktigt för mig. Jag är väldigt mån om att det vi gör ska fungera, jag gillar inte att gissa mig till saker och ting. Ibland kan det vara bra att testa olika saker, men då måste vi utvärdera så vi gör bättre nästa gång. Vi kommunpoliser har ganska fria tyglar och får vara med och påverka beslut, och det passar mig bra. Men det finns mycket att göra, brottsförebyggande arbete tar aldrig slut och vi är nog ganska tidigt i den processen. Det arbetet kan nog utvecklas ganska mycket, berättar Anders.
Om han inte hade blivit polis stod stridspilot högt på önskade jobblistan. Ett yrke där både fysisk och mental styrka, teknisk skicklighet och starkt engagemang krävs.
– Med facit i hand så inser jag att det skulle ha passat mig utmärkt, jag hade älskat att sitta i ett flygplan med friheten, farten och fläkten. Men det får bli i nästa liv, skrattar Anders.
För ett och ett halvt år sedan inledde Anders en personlig resa. Han började träna regelbundet och bli mer medveten om sin kost.Genom träningen upptäckte han de positiva endorfinerna och hur hans kropp blev både friskare och starkare. Målet blev att bygga en stark och hälsosam kropp – som en nyrenoverad motor som fungerar på topp. Träning och hälsosam kost blev hans nya fokus, men han unnar sig även något gott emellanåt. Han insåg att livet inte är svart eller vitt, och att balans är nyckeln. Träningen blev också ett sätt att rensa tankarna och ge sig själv tid för reflektion.
– Från att ha fokuserat på att jobba för andras bästa började jag fundera på vad jag själv vill och vad
som får mig att må bra. Alla behöver nog ställa sig de frågorna ibland. Anders två punkt noll är här nu, berättar Anders som ser ljust på framtiden och är redo för andra akten i livet.
Anders är tvåbarnspappa och bor i Kil. Han är försiktig med att gå in på sitt privatliv av hänsyn till andra människor och med tanke på eventuella framtida yrkesmässiga överväganden.
