Text och foto: KRISTINA
I över fyra decennier har Thomas Berndtsson varit en av dem som rycker ut när larmet går. Som deltidsbrandman på Hammarö kombinerar han sitt vanliga jobb med en samhällsviktig insats där ingen dag är den andra lik.
I över 40 år har Thomas arbetat som deltidsbrandman vid Räddningstjänsten Karlstadsregionen på stationen på Hammarö. Året han skulle fylla 23 började han på bruket, där några kollegor även var deltidsbrandmän. Det lät spännande tyckte han, och sökte också. Efter ett godkänt konditionstest blev han anställd. Kraven har ökat sedan dess, i dag testas även styrka och rörlighet. Många tror att kraven är mycket höga, men det stämmer inte.
– Är man soffliggare kan det ju bli svårt, men är du fysiskt aktiv i vardagen, och speciellt om du är ung, så är det ganska enkelt, berättar Thomas.
– Det är samma antagningskrav för kvinnor och män, men tyvärr lever bilden kvar av att man måste vara överstark för att jobba som brandman. Det finns så många egenskaper som är viktigare än enbart muskulär styrka, som att vara lösningsorienterad, ha bred social förmåga och uthållighet, berättar stationschef Mattias Huss Malmborg.
Att Thomas arbetat kvar så länge handlar om känslan av att göra samhällsnytta och den starka gemenskapen.
– Det handlar nog om ens inställning, en sorts medmänsklighet. Och så har vi en fruktansvärt bra sammanhållning, vi är en sammansvetsad grupp och det funkar jättebra, berättar han.
På stationen finns fyra skiftlag med vardera en styrkeledare och fyra brandmän. Att rekrytera deltidsbrandmän kan vara en utmaning. Arbetsgivaren måste tillåta att personalen lämnar arbetet vid larm, eller kanske inte dyker upp på morgonen efter nattens utryckningar.
– Vi har en samhällsviktig uppgift, vi räddar liv och skyddar egendom, därför behöver arbetsgivaren acceptera att man kanske måste lämna jobbet mitt i allt för att någon har kört av vägen eller en brand har brutit ut. Det borde vara en självklarhet att stötta deltidsbrandmän, säger Thomas.
Han menar att det i själva verket är en stor fördel att anställa någon som också är deltidsbrandman.
– Vi har ju en kunskap som är bredare än vad många andra har, till exempel när det kommer till hjärtstopp och annat inom sjukvård. Om jag drev företag skulle jag se fördelarna och känna mig trygg med att ha sådana anställda, fortsätter han.
Många förknippar räddningstjänsten främst med bränder, men just brandutryckningar utgör bara en liten del av deras arbete. I själva verket rycker de ut vid de flesta typer av olyckor och sjukvårdsärenden, från hjärtstopp, trafikolyckor, drunkningar och båtolyckor till översvämningar. Personalen tränar regelbundet olika scenarier och samarbetar med ambulanspersonal i gemensamma övningar. Under årets övning, som vi fick möjlighet att följa på plats, stod samverkan vid en allvarlig olycka i fokus.
Räddningstjänsten rycker dessutom ut vid suicidlarm och vid pågående dödligt våld, då i samverkan med polisen. Uppdragen kräver ofta mer än bara fysisk insats, beroende på situationen förväntas brandmännen agera som sjukvårdare och ibland även kunna erbjuda psykologiskt stöd.
Thomas har varit med om mycket genom åren. Förr fanns inga skyddsnät efter tunga händelser, men i dag finns en kamratstödsorganisation som stöttar när det behövs. Den starka gemenskapen hjälper både i vardagen och efter svåra insatser.
– Vi sätter oss ofta ner och pratar om insatser tillsammans efteråt, och ingen utryckning är den andra lik. Och det är ju utmanade men även utvecklande, berättar Mattias.
– Vi blir som en sorts andra familj och litar på varandra till hundra procent. När vi är inne och rökdyker till exempel så måste jag ju lägga mitt liv i mina kollegors händer. Det blir en gemenskap och vänskap på ett sätt som inte riktigt går att förklara, berättar Thomas.
Att rädda katter ur träd får de numera bara göra om inget annat är inplanerat.
– Det har blivit några stelkrampssprutor genom åren efter att katter har klöst sig fast i ansiktet på mig när jag försökt få ner dem ur träd. Jag har hängt i många höga träd runt om på ön, skrattar Thomas.
På Hammarö finns två första Insatsperson-bilar (FIP-bilar), med utrustning för att börja hantera en olycka.
– Vi är fem personer i beredskap dygnet runt, och två av oss har varsin FIP-bil som följer oss och gör det möjligt att vi kan åka direkt till en olycka på 90 sekunder, utan att först passera brandstationen. berättar Mattias. De andra tre kollegorna åker till stationen, och hämtar brandbilen inom fem minuter för att sedan åka till olycksplatsen.
Ingen utryckning är den andra lik för en deltidsbrandman på Hammarö. Ena stunden handlar det om att släcka en brand eller hjälpa till vid en vattenläcka, nästa om att vara först på plats vid ett hjärtstopp, ett suicidlarm eller ett svårt trauma. Det krävs styrka, empati och mod, och en stark tillit till kollegorna. Just variationen, det oväntade och gemenskapen kanske är det som gör att vissa stannar kvar i yrket i decennier.
