Hoppa till innehåll

Jag är så imponerad!

  • av

Jag är imponerad! Egentligen är det en underdrift. Det ordet som verkligen visar vad jag känner finns nog inte ens i svenska ordlistan. Kanske måste vi uppfinna ett nytt Paralympics-ord för det. Du som, precis som jag, sett en del på OS Paralympics vet nog precis vad jag menar.

Ta utförsåkarna till exempel. De som på ett ben, utan armar eller i de specialgjorda kälkskidorna kastar sig ut i de brantaste backar utan en gnutta dödsförakt. Allt för att ta snabbaste vägen mot medaljerna. Själv skulle jag behöva fem brandmän, en helikopter och en nödbroms för att ens nå första porten och ändå rulla ner som en levande snöboll mot målet. Klarar jag bara att svänga skulle det ändå kunna bli en fantastisk sluttid. Att jag inte har tänkt på det? Curlingspelarna i sina rullstolar är lika imponerande. Hur får de iväg kloten med sådan precision? Jag tänker inte ens jämföra. Om jag försökte skulle mina försök se ut som Bambi på hal is och stenarna rulla som bowlingklot rakt ner i rännan. Curlingbanans öga skulle ha passerats för länge sedan.

Ta sedan alla idrottsgrenar för de synskadade. Tänker främst på skidåkarna som helt blinda tar sig fram i skidspåren med en sådan fart att man nästan tror att synskadan bara är något de glömt bort. Men inte då! De har sin guide med sig som åker framför och tolkar. Hur kommunicerar de ens och hur vältränad måste en guide vara? De som jag hyser extra beundran för är de synskadade skidskyttarna. Ja, ni läste rätt. Skidskyttarna. De ska skjuta prick. Blinda! Att de gör det med hjälp av hörseln och något pipande ljud är fantastiskt. Om jag försökte, även med tio guider och ledsagare, skulle jag framstå som tämligen hopplös.

Paralympics handlar inte om hinder. Det handlar om möjligheter, mod och ren oförfalskad kraft. Och ett pannben som skulle få en betongvägg att se ut som silkespapper. När min egen kropp strejkar och inte vill göra det huvudet säger till den att göra blir jag ödmjuk. Vad är mina små så kallade problem mot vad dessa människor möter varje dag? Jag ser eliten som fantastiska förebilder och hjältar. Men alla de andra som kämpar på hemmaplan är lika stora förebilder och hjältar de.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.