Jag växte upp i en liten by i norra Värmland. En plats där livet snurrade kring hästar, fotboll, raggarbilar och hembränt. En perfekt by – om man var sportig, raggare eller rakt igenom förtjust i ljummen folköl. Jag var ensam tjej i området, vilket innebar att fritiden mest bestod av att jävlas med min storebror och hans kompisar. (Jag ser det som syskonkärlek med extra krut.)
Missförstå mig rätt, jag är tacksam för min uppväxt. Den gav mig både skinn på näsan och ett grundmurat tålamod. Men så fort chansen dök upp tog jag mitt pick och pack och styrde söderut. Mot nya marker. Mot möjligheten att bo där snön inte täcker studsmattan i maj.
I början av 2000-talet korsades min väg med Krille. Vi blev två i samma båt – bokstavligen, eftersom vi hamnade på Hammarö. I ett renoveringsobjekt som numera är mer ”oas med ambitioner” än ”projekt med sprickor”.
Vår vardag rullar på som ett shoppingvagnshjul med lite kärv styrning. Lite snett, hackigt och med en del krumbukter, men framåt. Det blir mat på bordet, kläder som inte luktar skumt och blommor som kämpar på som om de bär hela vår mentala hälsa på sina späda blad.
I trädgården har vi grävt rabatter med samma finess som en mullvad på speed och våra chilisar i köksfönstret är övertygade om att de är tropiska jättar. Och vi – vi lutar oss tillbaka, dricker kaffe som om det vore en religion, och tänker att livet nog blommar rätt fint ändå.
Och vi trivs. Herregud, så vi trivs. Här finns allt vi behöver, ofta inom stövelavstånd. Vi har smultronställen på riktigt. Hallon, blåbär och kantareller. Morgondopp, kvällspromenader och små skogspärlor att gå vilse i när tankarna behöver vandra fritt. Dessutom lyxar vi till många kvällar i vårt spabad, där 40 grader värmer en frusen själ. Rena rama spa-oasen efter en dag i vardagskaoset. Det är här jag hämtar kraft. Här jag andas. Här jag pusslar ihop livet. Ibland bokstavligt, med tusen bitar och en försvunnen kantbit.
Så nej, vi kommer inte flytta på oss i första taget. Hammarö är hemma. Här blommar vardagen ungefär som mina krukväxter – lite oväntat, lite snett och helt oemotståndligt.
Kristina
