Text och foto: KRISTINA
Efter nästan 30 år i massa- och pappersindustrin har Jonas Lindqvist återvänt till Skoghalls bruk, den här gången som högsta ansvarig för verksamheten. Med stor respekt för fabrikens historia och människorna som arbetar där vill han tillsammans med medarbetarna fortsätta utveckla ett bruk som betytt mycket för Hammarö i över hundra år.
När jag rattar in på Stora Enso Skoghalls bruk ser jag bara en liten del av den enorma anläggningen. Byggnaderna breder ut sig och det är svårt att riktigt ta in omfattningen av den fabrik som varit en så viktig del av Hammarö i generationer. Det är mitt i sommaren och området känns ovanligt stilla. Många är på semester och när jag kliver in på kontoret verkar det som att hela huset är tomt.
I foajén står ett glasskåp fyllt med förpackningar från olika delar av världen. Mjölk- och juicekartonger samsas med andra livsmedelsförpackningar och visar vad som tillverkas bakom fabriksområdets väggar.
Efter att jag skrivit in mig som besökare kommer självaste brukschefen Jonas Lindqvist och möter mig. Han hälsar varmt, visar vägen upp till sitt kontor och erbjuder kaffe innan vi slår oss ner. Utanför fönstret syns det gamla brukshotellet. Det var länge en viktig del av brukets liv och fungerade som restaurang för tjänstemännen. När Lysåsen öppnade fanns de båda restaurangerna parallellt under en period. Till Lysåsen gick de anställda i arbetskläder, medan brukshotellet hade en annan prägel. I dag används den historiska byggnaden av brukets fritidsförening.
Jonas tar en sipp av kaffet och börjar berätta. Det märks att han tycker om att prata om sin arbetsplats. Han
svarar tålmodigt på mina frågor, även de som kommer från någon som inte är särskilt insatt i massa- och kartongindustrin. Han förklarar utan att göra det svårt att förstå och verkar framför allt vilja förmedla vilken speciell plats det här är.
När vi pratar om vad som faktiskt tillverkas på bruket reser han sig plötsligt. Han kommer tillbaka med ett par papperskassar fyllda med olika kartongförpackningar. Här finns mjölk- och juiceförpackningar, men också hamburgerboxar, pizzakartonger och andra livsmedelsförpackningar. Produkter som finns i människors vardag världen över, men få kanske tänker på att resan börjar på Hammarö. Stoltheten märks i hans sätt att berätta.
Sedan 16 december 2025 är Jonas Lindqvist Head of Business Unit Skoghall. För de flesta är han helt enkelt brukschefen. Det är en roll med stort ansvar. På Skoghalls bruk arbetar omkring 540 personer och totalt omfattar hans uppdrag cirka 740 medarbetare. Efter en omorganisation ingår även Gruvöns sågverk i hans ansvarsområde. Trots storleken på anläggningen och ansvaret som följer med rollen tycker han inte att det känns skrämmande.
– Nej, absolut inte. Det känns utmanande och roligt, berättar han.
Förklaringen finns hos människorna runt honom.
– Här finns fantastiska medarbetare med väldigt mycket erfarenhet. Många har varit här länge och kan fabriken utan och innan. Samtidigt har vi många yngre, nyfikna personer som kommer in med nya idéer. Den kombinationen är väldigt värdefull, fortsätter han.
Människorna på bruket är något Jonas återkommer till flera gånger under samtalet. För honom är en fabrik inte bara maskiner, produktion och siffror. Det handlar om kunskap, engagemang och erfarenhet.
Skoghalls bruk har haft en avgörande betydelse för Hammarö. Fabriken har varit en arbetsplats för generationer av hammaröbor och är fortfarande en viktig del av kommunens identitet. I dag är bruket en av Stora Ensos viktigaste produktionsanläggningar för kartong. Här har man tillverkat vätskekartong sedan 1981 och ungefär var sjätte vätskekartong i världen kommer från Skoghall.
För Jonas började relationen till Skoghall långt innan han fick rollen som chef. Redan 1996 och 1997 bodde han på Hammarö under några månader när blekeriet och kartongmaskin KM8 byggdes och skulle tas i drift.
– Jag var med och körde igång blekeriet och bodde här i fyra månader. Redan då var Skoghall känt som ett väldigt fint bruk. Ett av Sveriges absolut finaste.
Nu är han tillbaka, nästan 30 år senare, med ansvar för samma fabrik som han en gång kom till som ung ingenjör.
Att Jonas hamnade i skogsindustrin är kanske inte så förvånande. Både hans pappa och farfar arbetade i branschen och under uppväxten följde familjen med dit där jobben fanns. Han är född 1970 och växte upp
på flera olika platser. Familjen bodde bland annat i Karlstad, Stockholm och Bäckhammar innan flytten gick till Örnsköldsvikstrakten när Jonas var tio år. Där bodde han fram till 20-årsåldern, och det är också därifrån den norrländska dialekten kommer. Efter en tid i Sundsvall, där han träffade sin fru Eva, gick flytten 1998 till Kalix när han började som driftsingenjör på Billerud. Eva, som är från Gällivare, fick jobb på bank och familjen blev kvar i Norrbotten i ungefär tre år.
Därefter tog Jonas sitt första chefsjobb som massabrukschef på en fabrik utanför Kramfors och 2007 gick flytten till Värmland när han började som produktionschef på Rottneros bruk. Familjen skaffade då hus i Sunne, som sedan dess varit deras fasta punkt.
Efter tre år på Rottneros blev han headhuntad till Nordic Paper i Åmotsfors där han blev fabrikschef. Det var ett mindre bruk med två pappersmaskiner, men med stora utmaningar.
– Det var ett tufft jobb med en del rationaliseringar, men också väldigt lärorikt.
Senare fick Jonas en större roll inom Nordic Paper med ansvar för flera enheter innan han 2016 gick vidare till Billerud Gruvön som chef för massadelen. Där blev han också delaktig i arbetet med den nya kartongmaskinen.
– Jag trivdes väldigt bra med det gänget där, och det skulle byggas en ny kartongmaskin motsvarande KM8. Att få vara med i det arbetet var spännande, berättar han.
Efter en kortare tid på Gruvön blev han 2018 platschef på Billingsfors bruk i Dalsland, ett mindre men mycket specialiserat bruk med bland annat skyddspapper för textilindustrin, folier för möbelindustrin och stålmellanläggspapper.
– Det var riktigt spännande. Jag fick driva en helhet och ta totalansvar för lönsamheten och hade en fin utveckling där, berättar Jonas.
Under de fem och ett halvt åren på Billingsfors fick han även ansvar för en fabrik i Jönköping med elektrotekniska produkter för bland annat sjökablar och transformatorer.
När Stora Enso hörde av sig var det inget aktivt jobbsökande som låg bakom.
– Jag tyckte ju att jag hade världens bästa jobb, så det var jättesvårt.
Men möjligheten att komma tillbaka till Skoghall blev för lockande. Att leda en så stor fabrik innebär både möjligheter och utmaningar.
– Vi har fått gå igenom ganska tuffa perioder under några år. Branschen ser ut som den gör och konkurrensen är hård, så lite tilltufsade är vi. Men det finns en otrolig styrka i medarbetare på bruket, och jag väljer att fokusera på utvecklingen framåt. Han återkommer till engagemanget hos medarbetarna.
– Det såg jag väldigt snabbt när jag började. Det finns otrolig kunskap och en vilja att göra bra saker här.
En viktig del av arbetet framåt är att fortsätta förbättra verksamheten.
– Det handlar om att hela tiden bli bättre. Varje avdelning driver förbättringar som vi följer upp. Det är en del av vårt dagliga arbete.
För Jonas handlar utvecklingen också om framtida investeringar.
– Kan vi visa att vi kan förbättra lönsamheten ökar möjligheten att vi får investera här i Skoghall framöver. Vi tittar hela tiden på hur vi kan utveckla fabriken.
Utanför arbetet är det familjen som tar mest plats. Jonas och Eva bor i en liten övernattningslägenhet i Karlstad under veckorna, men Sunne lockar.
– Huset är verkligen vår oas, det är där jag kan varva ner.
Paret har två vuxna barn. Dottern, född 1996, har utbildat sig till logoped i Umeå och sonen, född 1998, utbildar sig till fritidspedagog. Ingen av dem valde samma bransch som sin pappa.
– Jag tycker bara att det är jätteroligt att de gör sin egen grej, säger han stolt.
Numera har familjen också fått en ny liten generation att samlas kring. Jonas har blivit morfar och under sensommaren väntar ytterligare ett barnbarn. Därför blir årets semester lugnare än tidigare. Förra året reste Jonas och Eva till Singapore och Australien, men i år handlar det mer om familj och hemmaplan.
– Det blir inga stora utflykter i år. Vi ska bland annat till Umeå och hjälpa dottern att tömma lägenheten efter studierna, men annars håller vi oss nära.
När Jonas inte arbetar eller umgås med familjen finns fortfarande ett stort hockeyintresse kvar. Med tanke på hans uppväxt i Norrland är det kanske inte så överraskande vilket lag han hejar på.
– Det är ju Modo som ligger närmast hjärtat, skrattar han och konstaterar samtidigt att han inte är ensam på arbetsplatsen.
– Det finns faktiskt fem personer här som hejar på Modo, inklusive Stora Ensos styrelseordförande, så jag har några med mig.
När kaffekoppen är tom och intervjun närmar sig sitt slut återkommer Jonas till det som varit tydligast under hela samtalet. Det handlar om människorna.
– Jag har varit här i snart åtta månader och är verkligen stolt över att jobba här. Det är en fantastisk fabrik med fantastiska medarbetare. Det finns en otrolig kompetens här och en vilja att utvecklas. Det känns väldigt inspirerande att få vara en del av framtiden på Skoghall.
Efter intervjun går vi ut för fotografering. Vi stannar vid kungastenen utanför huvudkontoret, en plats som
minner om brukets långa historia. Stenen bär kung Gustaf V namnteckning från hans besök på Skoghallsverken den 29 juni 1926, då han under sin Eriksgata och inspektionsresa i Värmland besökte det snabbt växande bruket. Vid invigningen av KM8 1996 signerade även kung Carl XVI Gustaf stenen.
Det blir en passande avslutning på ett samtal om historia, utveckling och framtid. En ung ingenjör kom till Skoghall för nästan 30 år sedan. Nu är han tillbaka, med ansvar för att föra ett av Hammarös viktigaste företag vidare.
