Sveriges VM-äventyr är över. Att det tog slut mot Frankrike var egentligen ingen överraskning. Fransoserna är rankade trea i världen medan lilla Sverige just nu ligger på en trettioåttonde plats. Men hallå! Frankrike har drygt 66 miljoner invånare. Sverige drygt tio. Fler utövare att välja bland. Enkel matematik.
Men kanske ska vi inte vara alltför hårda mot de blågula. Sverige gjorde ungefär det som förväntades. Det räckte långt men inte hela vägen. Var det inte, trots allt, ett ganska typiskt svenskt VM? Nej jag klagar inte. Vi började bygga ihop den blågula möbeln. En övertygande premiär gav känslan av att alla delar låg där de skulle. Sedan kom nästa steg i monteringsanvisningen. Där någonstans upptäckte vi att en viktig påse med skruvar saknades.
Visst finns det en del likheter mellan ett lagbygge och att montera en möbel från IKEA. När slutsignalen mot la France ljöd var det ungefär som när man bygger en bokhylla från IKEA. Man har följt instruktionerna till punkt och pricka. Ändå står man där två timmar senare med två skruvar över och en bokhylla som lutar så mycket att man börjar misstänka att det var meningen. Samtidigt finns det något väldigt svenskt över hela resan. Vi är nämligen ett lagom fotbollsland.
Inte så dåliga att vi åker hem direkt. Inte så bra att vi skrämmer de stora nationerna. Lagom bra för att ta oss vidare från gruppen. Lagom bra för att få oss att börja drömma om medaljer. Och tillräckligt bra för att vi redan innan slutsignalen börjar prata om nästa mästerskap. När optimismen började skena efter premiären såg verkligheten snabbt till att ingen skulle riskera att tro att vi var världsmästare i förtid. Ordningen återställdes allt för snabbt.
Lagom är trots allt ett svenskt kvalitetsmärke. Och kanske är det just där den svenska fotbollens styrka, och förbannelse, ligger. Vi är ofta stabila, välorganiserade och disciplinerade. Men ibland krävs det också lite galenskap, lite fräckhet och någon som vågar kasta monteringsanvisningen åt sidan och bygga något som ingen annan tidigare har sett.
Nu packar Sverige väskorna och reser hem. Men vi lämnar VM med något betydligt svenskare än en pokal. Känslan av att vi egentligen gjorde en ganska bra insats. Och är inte det den verkliga segern? Nej, förstås inte! Men det låter betydligt trevligare på presskonferensen. Om fyra år öppnar vi en ny kartong från det svenskaste av svenska företag. Och den här gången är vi förstås helt övertygade om att alla skruvar följer med. Precis som vi alltid är.
Annika