Text: ANNIKA Foto: KRISTINA
Avgångseleverna från Sundsta Älvkullegymnasiets estetprogram bjuder på grotesk humor, maktkritik och total galenskap när de sätter upp Alfred Jarrys klassiker Kung Ubu.
HammaröNytt träffar tre av eleverna från Hammarö som går det estetiska programmet på SÄG. Det är Emma Andersson, Elis Ekelund och Adrian Nejad Akbari. De har fått lov att ta en paus mitt i repetionerna av klassens slutprojekt för en pratstund med oss. Allt för att berätta om och göra lite reklam för sitt sista arbete på gymnasiet. Med glöd och stort engagemang berättar de om projektet som hållit igång de femton eleverna i ensemblen sedan januari i år.
Från rummet vägg i vägg där vi sitter hörs dova röster och raska fötter. Det är full fart i klassrummet på
SÄG där de repeterar inför premiären som ligger några dagar bort. Och det är ingen blygsam pjäs klassen valt att uppföra. Redan i höstas fick klassen ta del av några pjäsförslag från sin lärare. Valet blev enhälligt. Kung Ubu stack ut. En grotesk, våldsam och barnsligt rå berättelse om Far Ubu – en figur som tar makten över Polen och sedan förvandlas till en tyrann.
– Den är helt galen, men säger mycket om hur makt kan fungera, eller missbrukas, säger Emma Andersson.
Produktionen är verkligen klassens gemensamma verk. Eleverna har delat in sig i arbetsgrupper för scenografi, ljud och ljus, kostym, rekvisita och marknadsföring. Regin hålls av deras teaterlärare, men det mesta av arbetet görs av eleverna själva.
– Det har varit mycket jobb, men också otroligt kul. Man lär sig så mycket när man får skapa något från grunden, säger Emma.
Pjäsen spelades upp först för skolans elever, men de gav också två öppna föreställningar på Arenan i början av maj. I stället för en klassisk rollbesättning har klassen valt ett koncept där alla turas om att spela olika roller. Ingen huvudroll – alla delar på ansvaret.
– Det gör det både roligare och mer utmanande, säger Adrian.
Alfred Jarrys originaltext var en parodi på makthavare redan på 1800-talet. Den första föreställningen skapade stor skandal i Paris där pjäsen hade sitt uruppförande. I dag ses den som en föregångare till absurd teater och med en bitsk politisk satir.
– Vi har uppdaterat pjäsen lite så att den speglar dagens värld, berättar trion unisont.
Det finns tydliga kopplingar till verkliga ledare och det gör att publiken känner igen sig. Kung Ubu är både feg, girig och barnsligt våldsam. Det är absurt, ja. Men det finns också något djupt mänskligt, och skrämmande, i hans maktbegär.
Kung Ubu är mer än bara ett galet teaterstycke. Det är en skrattspegel riktad mot maktens ansikte. Alfred Jarrys värld må vara absurd – men den är aldrig utan udd.
– Vi skrattar mycket under repetitionerna, men det finns ett allvar bakom. Det är kanske det som gör pjäsen så stark, säger Elis.
När teatereleverna snart kliver av scenen och ut i vuxenlivet gör de det med en kraftfull påminnelse: att skratta åt makten kan vara det första steget mot förändring.
