Text: SARA KJELLIN Foto: KRISTINA
Idag tänkte jag att vi skulle prata om något som vi alla känner till. Något vi alla har varit utsatta för och som är en del av allas liv – men i olika utsträckning. En liten del av detta är inte farligt, men en för stor del kan vara förödande. Vet du vad det kan vara? Stress.
Stress i sig behöver inte vara farligt. Att vara lite stressad ibland är helt normalt. Vi ska inte tänka att vi
kan, eller ens behöver, eliminera all stress i våra liv. Det vi däremot behöver vara observanta på är när stressen blir för hög under för lång tid. När vi har svårt att komma ner i varv och lär våra kroppar att aldrig riktigt slappna av. När stressen är återkommande och kroppen inte får hjälp att reglera ner den – då blir det farligt.
Idag är det många som lever med en alltför stor mängd stress, oavsett om den kommer från arbetslivet, privatlivet eller en kombination av båda. Ibland kan jag också uppleva att ordet stress ofta används i vardagen, nästan som ett normaltillstånd. Samtidigt säger det kanske något om hur många som faktiskt går runt med för höga krav och för lite återhämtning.
En person som lever med hög stress under lång tid får ofta en lägre stresstolerans. Då kan sådant som för andra kanske inte känns så belastande bli väldigt tungt. Och vi som står bredvid vet egentligen ingenting om hur den personens liv ser ut, hur mycket den bär eller vilket stöd som finns. I sådana lägen kan ett utomstående perspektiv behövas – någon som vågar vara ärlig, spegla och hjälpa personen att se sin situation tydligare. Det är en del av hur vi kan hantera stress, vi medmänniskor kan hjälpa varandra. Men det är inte alltid lätt, och den som ska få hjälp behöver också vara mottaglig. För i slutändan behöver viljan till förändring komma inifrån. Lite som jag var inne på förra gången.
Den andra delen handlar om hur vi kan hjälpa oss själva. För stress kan på riktigt vara farligt, både på kort och lång sikt. Och vad är det då vi stressar över? Det är såklart individuellt, men utifrån både personliga erfarenheter och möten med människor ser jag några återkommande teman. Stressen över att vara tillräcklig. En tillräckligt bra förälder, anställd, chef, vän – samtidigt som vi ska ta hand om oss själva och helst alltid ha ett välstädat hem. Vi har lärt oss, och ibland inbillat oss, att vi måste leverera på topp överallt hela tiden. Annars är vi inte tillräckliga.
Men vet du vad? Det stämmer inte. Det är en helt omöjlig uppgift. Självklart har vi krav på oss – vi ska göra vårt jobb, vi ska göra så gott vi kan som föräldrar och människor. Men om du till exempel befinner dig på en arbetsplats där stressen är konstant och där du inte får rätt stöd att reglera den, då kan det vara värt att ställa sig frågan om du verkligen är på rätt plats. Och så den kanske största oron av alla: räcker jag till för mina barn? Om du brottas med den tanken – ta stöd. Prata med någon. Jag kan lova dig att du inte är ensam.
Avslutningsvis några enkla sätt att hjälpa kroppen att varva ner och sänka stressen. Gå undan i några minuter. Har du bara två minuter – använd dem. Andas in genom näsan och räkna till fyra, håll andan och räkna till fem, andas sedan långsamt ut och räkna till åtta. Upprepa. Ett annat viktigt steg är att prata med någon i din närhet. Be om hjälp eller bara få sätta ord på det som snurrar. En lugn promenad kan också göra mer än man tror. Och något som sällan hjälper är att scrolla runt på sociala medier och jämföra sig med andra.
Och kom ihåg – det är okej att inte alltid vara okej. Du behöver inte leva i konstant stress eller uppfylla en viss norm för att duga.
Ta hand om dig.
/Sara