Jag har blivit en badkruka

Som liten kunde jag ligga i vattnet nästan hur länge som helst. Fingrar och tår blev skrynkliga och läpparna lätt blå. Men vad gjorde det? I vattnet skulle jag vara oavsett. Jag hade turen att bo på ett ställe där det gick badbussar varje dag under sommarlovet till en liten sjö som hette Trekanten. De flesta av bostadsområdets ungar åkte med. Med på badbussen fanns också ledare som höll ordning på oss ungar under dagen. Det var simskola, bus och lek under tiden vi var där. Innan bussen vände hemåt igen blev alla badbarnen bjudna på fika. Oftast bjöds det på en mjölktetra och några släta bullar. Jag kan än idag känna doften av de här bullarna och hur ljuvligt goda de var. 

Det var då det. Idag är läget annorlunda. När förändringen kom vet jag inte men den kom nog smygande. Om jag ska bada idag så ska det vara över tjugo grader i vattnet och gärna vid ett klippbad. Och det viktigaste av allt när det är dags för bad, fikakorgen ska vara med. De släta bullarna är visserligen utbytta mot annat men det spelar mindre roll. Så i sommar tar jag min fikakorg och sommarboken och drar till Räggårdsviken. Ses vi där?

Annika

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.