Violeth Janäng – färgstark dam med Skoghall i sitt hjärta

Text: ANNIKA  Foto: CHRISTINE

 Tänk att födas, bo och verka på samma ort i hela sitt liv. Det är precis vad Violeth har gjort. Så där i mitten av femtio-talet föddes denna glada kvinna som yngst i en syskonskara om fyra. 

Att det skulle bli just Skoghall som blev hemadress för familjen kan vi tacka pappersbruket för. Fadern med anor från Härjedalen träffade sin blivande fru som kom från Uppland när de bodde i Stockholm. Fadern som var snickare fick jobb här på fabriken. Paret flyttade hit 1946 och här blev de kvar.

    Tillfälligheter har byggt Violeths yrkeskarriär som från början tänkte bli kontorist.

– Jag gick en kontoristutbildning. Då, som 16-åring, träffade jag min kommande man Hans-Erik. Jag blev gravid och två veckor efter min examen föddes vårt första barn Ulrika.

Ulrika föddes med ryggmärgsbråck vilket gjorde henne förlamad från midjan och nedåt. Dottern fick stanna kvar på sjukhuset i ett halvår innan hon fick komma hem, och med en liten bebis med sådana problem valde den blott 17-åriga mamman att bo kvar hemma hos sina föräldrar.

– Men vi var fortfarande tillsammans Hans-Erik och jag, även om vi då bodde kvar hos våra respektive föräldrar, berättar Violeth.

Drygt ETT ÅR gick innan Violeth och kärleken Hans-Erik flyttade ihop i en lägenhet på Lillängen. Ytterligare två döttrar föddes och de byggde sig ett hus på Hammar, anpassat för den äldsta dottern. Det blev giftermål – och skilsmässa. Paret har trots det fortsatt att vara vänner och har bland annat firat alla jular förutom en tillsammans sedan dess.

Själva yrkeslivet fick vänta tills äldsta dottern fyllt 13. Då om-skolade Violeth sig och gick en storköksutbildning. Hon fick praktik på Brukshotellet Skoghall och där blev hon sedan kvar i några år som kokerska. Vid ett ägarbyte hamnade Violeth på restaurang Lysåsen och valde då att utbilda sig till kock. På Lysåsen blev hon kvar i tio år innan hon gick vidare till andra arbetsplatser. Samtliga här på Skoghall. Hon har hunnit med att jobba på bland annat Näckrosen nere i Lillängshamnen och på restaurang Marias hörna som låg där arbetsförmedlingen tidigare fanns. Lägg till datakurs och lite annat smått och gott så förstår man att Violeth haft mer än fullt upp under sina yrkesverksamma år. Utöver sina yrken har Violeth haft en del förtroendeuppdrag. Hon har varit sekreterare i många år i RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, varit referens och suttit med i kommunens Handikappråd och dessutom varit kontaktombud för RBU i Värmland. 

1999 gick Violeth en utbildning på Kils slakteri i Arbetsförmedlingens regi och lärde sig stycka. Praktiken skulle hon göra på Konsum Kronoparken men ödet ville annorlunda.

– Jag gick till ICA Tummen och sökte sommarjobb. Men eftersom den som skulle haft praktik där aldrig dök upp fick jag frågan om jag inte ville göra min praktik där istället, innan jag började mitt sommarjobb. Så sedan den 22 maj 1999 har jag varit på Tummen, berättar Violeth. Det roliga är att jag aldrig sökt ett arbete i hela mitt liv. Jobben har kommit till mig.

Att jobba i butik passar Violeth väldigt väl. Hon är en social och glad kvinna som älskar att träffa folk. Många är kunderna som kommit och gått genom åren, och än idag kan hon namnen på många som kommer in i butiken. 

    På ICA Tummen har Violeth jobbat under tre olika ICA-handlare. Den första var Torbjörn Andersson, bara efter några månader kom Urban Svensson som fastanställde henne, och nu senast Mattias Kjellgren. Hon har mestadels stått i charken, men även suttit i kassan, haft hand om bageriet och hjälpt till med varmköket. 

– Meningen var att jag skulle gå i pension för något år sedan, men när Mattias tog över kände jag att jag ville vara kvar ett tag till. Det är alltid kul med nytt, säger Violeth. Jag gick ner i tid och jobbar nu bara onsdagar, fredagar och var tredje helg, fortsätter hon.

Med den minskade arbetstiden blev det tid över för annat. Varje tisdag träffar hon en väninna som hon känt sedan hon var litet barn. Deras mammor umgicks flitigt, så de har gjort mycket tillsammans genom åren. Tisdagar är det kortspel som gäller och framför allt poängpoker som står på agendan. 

– Men vi går och spelar bingo också ibland, och reser en del skrattar Violeth.

   Fritidsproblem verkar inte finnas. Hon har ju som sagt tre döttrar. Alla bor på Hammarö, och med dem har det också kommit barnbarn som hon träffar så ofta tillfälle ges.

Idag bor hon såklart kvar på sitt kära Skoghall i en lägenhet på nedre botten. En förutsättning för att äldsta dottern lätt ska kunna komma och hälsa på med sin permobil. Hon delar lägenheten med de två skönheterna Asta och Ceasar, ståtliga kissemissar som är helsyskon tagna från samma kull. 

   Men även om Violeth går i pension på riktigt nu så lär vi få se mer av henne.

– Jag har lovat att komma in och jobba extra när det behövs. Då får jag ju dessutom träffa alla mina gamla kunder och tjata lite, avslutar hon. 

Den 22 maj, på dagen 20 år sedan hon började, gjorde Violeth sin sista dag på ICA Supermarket Skoghall, allmänt kallad Tummen. Då bjöd hon sina kära kunder på kaffe och smörgåstårta.

 

 

Här står Violeth i sitt kök med Ceasar i famnen framför affischen med texten ”Violeths kök”. 

Kortleken används flitigt, i alla fall de tisdagar då väninnan kommer på besök.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.