För 50 år sedan startade Idrottsföreningen Kamraterna Skoghall upp sin verksamhet.
En av grundarna, Pehr Axel Pettersson är fortfarande i högsta grad aktiv.
Allt började med en sammanslagning av föreningarna Skoghalls IF och Vidöns IK. Anledningen var enligt Pehr Axel Pettersson främst ekonomisk.
– Kommunen gav bidrag till båda föreningarna, gick vi samman skulle vi få ett större bidrag än föreningarna totalt skulle ha fått.
Den nybildade föreningen var inledningsvis verksam inom fotboll, ishockey, friidrott, skidor och så givetvis bandy.
– Bandyn var störst, vi höll ju på att komma med i allsvenskan.
Kring mitten av 1960-talet tillkom handbollen. Och 1972 startade damfotbollen upp, inledningsvis som en del i herrsektionen. Pehr Axel Pettersson spelade en inte helt oviktig del i tillblivelsen då han som föreståndare på fritidsgården fick frågan från Korpen om han kunde få ihop ett damlag. Damerna bildade efter några år en egen sektion, och resten är värmländsk fotbollshistoria. Sedan dess har A-laget bland annat vunnit division 3 (1988) samt spelat i division 1 under åren 1999-2001.
Parallellt med föreningens breddning under 60- och 70-talet, bröt sig hockeyn, handbollen och bandyn ur och bildade egna föreningar. Sedan mitten av 00-talet är också IFK Skoghall Damfotboll en helt egen förening.
Föreningens hemmaplan har under lång tid varit Lunnevi som klubbmedlemmarna mer eller mindre själva byggt upp under åren. Nuvarande B-planen (som för övrigt 1970-talet var hemmaplan för kvarterslagen på 1970-talet), tillkom genom idogt påförande av fyllnadsmassor.
– Det fanns idéer att leda spillvatten från fabriken till planen och på så sätt kunna spela där året runt. Men det var långt innan fjärrvärmen kom med i bilden.
Pehr Axel Petterssons egen idrottshistoria började inte på Hammarö, men är trots det ganska tidstypisk. Uppväxten skedde på en ort i västsverige. Som nybliven målare var framtiden tryggad. Men allt förändrades i ett slag, år 1957.
– Fabriken rasade i älven och jag stod utan jobb. Av en bekant fick jag höra om jobb under semesterstoppet på Skoghall. Samma år träffade jag frugan och året efter flyttade jag hit.
Idag håller fotbollen till både Lunnevi och Mörmo IP, som numera även kan ståta med en konstgräsplan. Och det saknas inte visioner för framtiden.
– En erfarenhet från fritidsgården är att ungdomar har en aktivitetsradie på två kilometer. Idrottsanläggningarna måste alltså ligga där folk bor, menar Pehr Axel som länge hade en dröm om att köpa åkermarken mellan Hammar och Jonsbol,
– Det hade blivit en fantastisk anläggning.
