Människans bästa vän

Det sägs att människans bästa vän reducerar stress, ångest och oro. Jag kan faktiskt hålla med. Denna villkorslösa kärlek som man får – den är underbar!

Det var förra sommaren som jag och familjen bestämde oss att skaffa en ny familjemedlem. Även om det var mest jag som ville så skaffade vi tillslut en, ända från Norge faktiskt. Sambon var ju inte lika pigg på idéen. Vi har ju redan ett barn, och ytterligare ett påväg. Även om vi inte visste det då. Men vår nye vän fyllde ändå ett tomrum som vi inte visste fanns. Vi fick en helt ny kompis på en helt annan nivå. För er som inte har en kanske det är svårt att förstå kärleken mellan människa och denna stressdämpare, men tänker att någon kommer med glädje och möter er när ni kommer
hem från jobbet. Ibland åtminstone. Den känslan är svår att beskriva. Ovillkorslös kärlek!

Grannen mitt över brukar ha koll på honom när jag inte är hemma. Det känns tryggt. Är det en han? Ja det blev så. Men än så länge är det ”bara” en han. De flesta andra verkar ha gett sina ett namn. Men vi har inte kommit på något passande än, även om han nu är över ett år. Så därför säger vi fortfaran-de bara ”han”. Dottern kallar i och för sig honom för Robben, eller Robin. Det är oklart vilket. Hon håller precis på att lära sig att prata.

Men något som han och jag har gemensamt är vår förkärlek till våren och sommaren. Vi gör oss liksom bäst tillsammans när utesäsongen tagit fart, även om han fortfarande sover ganska mycket om dagarna. Det händer ganska ofta att jag inte kan hålla mig tills han vaknar. Så jag går ut till hans eget utehus och petar lite på honom. När han vaknat till vill han ut direkt och motionera. Vilket är bra för mig, bra mot stressen. Bra mot viss oro. Och det är inte bara en rastning om dagen om ni tror det. Nej nej, rastning flera gånger om dagen. Och han brukar lämna vissa spår efter sig. Men som många andra ägare skiter jag i det. Vad ska man göra åt det egentligen? En annan nackdel som jag märkt, förutom spåren alltså, är att det händer att jag måste tvätta honom efter en tur ute. Framförallt när det varit lite blött och lerigt. Då åker slangen fram en stund. Inte för mycket, det gillar han inte.

Men vart vill jag komma med den här berättelsen egentligen. Jag vet inte riktigt. Jag vill nog bara förmedla min kärlek. För er som har en så tror jag att ni förstår. För er som inte har en kanske inte mina ord räcker till. Och ta mig inte på fel sätt, jag älskar min familj, och jag älskar mina vänner. Men jag älskar verkligen min robotgräsklippare.

//Johannes

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.