Bensin i blodet – Syskonen Åhlin-Kottulinsky går från klarhet till klarhet inom motorsport

Hammarösyskonen Fredrik Åhlin och Mikaela Åhlin-Kottulinsky är uppväxta med biltävlingar och båda är själva på väg uppåt inom motorsporten. Medan Mikaela just nu kör den internationella racingtävlingen Scirocco R cup kämpar Fredrik i Junior-VM i rally och Hammarönytt lyckades få en pratstund med dem under en av de sällsynta dagar då de båda finns på plats hemma.
– Jag har inte riktigt vant mig att resa så mycket än, men det är roligt, säger Mikaela.

När Hammarönytt träffar bror och syster i föräldrahemmet på Tynäs är det minst sagt mitt i språnget.
– Jag ska med tåget till Stockholm i eftermiddag och vidare till Österrike och Fredrik kom hem från Grekland i går kväll, säger Mikaela. Hon är mitt i sin första internationella cup i banracing, en tävling hon kom in på via en uttagning för FIA (Federation Internationale Automobile) – women in motorsport.
– De ville ha fram en tjej som skulle få hela cupen betald, säger hon. Så jag blev en av de elva som fick åka ner till Tyskland för att testa. Mikaela kom tvåa och fick alltså betala sig in i tävlingen som består av tio separata race världen över. Och hon är glad över att kunna delta trots att hon är ganska ny inom sporten.
– Jag har hållit på i ungefär ett år, så jag var helt grön säger hon. Jag åkte gokart fram till 2010 innan jag började med banracing och det var egentligen tänkt att jag skulle köra en mindre cup i Sverige. Istället blev det en stor, internationell cup och Fredrik menar att det har gått bättre för hans lillasyster än vad placeringarna visar.
– Resultaten har inte speglat hennes prestation, säger han. Hon har haft otur med bilen och det är jättesmå marginaler i banracing. Om man tappar sekunder i rally är det inte lika farligt, man har fler tillfällen att ta igen det än i racing. Ett racinglopp mäter ungefär 5 mil där man kör varv på varv på samma bana. I rally kör man ett lopp under flera dagar och banan är uppbyggd av rallysträckor och transportsträckor, det sistnämnda innebär offentliga vägar för att ta sig till nästa rallysträcka.
– Man kör en tidskvalificering innan loppet i racing för att avgöra hur högt upp man startar, säger Mikaela. Då kanske jag har två varv på mig där däcken är riktigt bra.

Fredrik har också kört både gokart och racing, men 2008 gick han över till rally istället. Då var han 17 år gammal och körde en liten Polo.
– Jag började köra ungdomsrally då, jag fick köra med övningskörningsskylt, berättar han. Men den 13 augusti 2009 körde jag upp. Klockan var halv åtta på morgonen och sen hade jag fyra timmar på mig att åka 25 mil till flygplatsen för att ta mig till min första riktiga tävling med riktig licens. Det var lite press att klara uppkörningen!
Företaget Lecab är sponsor för både Fredrik och Mikaela och Lecabs Oskar Svedlund är dessutom mentor åt Fredrik. 2010 köpte Fredrik Oskars racingbil och gick därmed från minsta till näst största klassen över en dag, något som inte sågs på med idel blida ögon, men Fredrik klev upp och presterade.
– Jag var 18 år gammal och blev den yngsta föraren i Sverige någonsin att totalvinna en tävling, säger han. Sedan började karriären ta fart och när däcktillverkaren Perelli letade efter unga talanger till sitt Perelli Star Driver-projekt valdes Fredrik ut från Sverige.
– De vill hitta de största talangerna i världen mellan 18 och 25 år, säger han. Jag blev utvald från Sverige att åka och tävla bland de Nordeuropeiska länderna. Den tävlingen vann jag och fick åka till världsfinalen som en av 18 förare. Väl i finalen fanns det 5-6 platser där förarna skulle få ett fullt betalt Junior-VM, värt omkring 1,5 miljoner kronor. Fredrik knep en av platserna och fick således köra en fullt betald säsong för Perelli.
– Tyvärr gick det riktigt dåligt, säger Fredrik, men Mikaela menar att det inte var Fredriks förtjänst.
– Fredrik var en av dem som kunde ha vunnit, men han hade mycket otur, säger hon. Både racing och rally är materialsporter, om bilen krånglar, ja då är det så. Vissa dagar funkar bilen men inte en själv och andra dagar funkar en själv, men inte bilen.

I år har Fredrik gått in i Junior-VM med egna sponsorer och dessutom börjat jobba som förarinstruktör. Nu drömmer han om att komma till tävlingen Super 2000 och därefter till Rally-VM.
– Det är två steg för att nå toppen, säger han och menar att tävlingsmässigt är det stor skillnad mellan rally och racing.
– Det är större bredd i racing än i rally, rallytoppen är väldigt smal. Det finns hur många serier som helst i racing, det är billigare och det finns fler platser, så det är större chans att Mikaela får en betald plats än att jag får det. Fokus från media ligger kanske på 70 procent racing och 30 procent rally. Han menar också att det är lite mer glamouröst att köra racing än rally.
– Efter loppet kan Mikaela gå in i och sätta sig i ett tält med ac, jag sitter i bilen i tolv timmar. Mikaela menar dock att det kan vara svårt med racing just för att det finns så många serier att välja mellan.
– Det gäller att välja rätt serie, säger hon. Men det jag vill göra är att ta mig till DTM (Deutsche Tourenwagen Masters) och vinna den.

Det är ingen slump att det har blivit motorsport för båda syskonen, det är nämligen lite av en familjesyssla.
– Mamma, pappa, morfar och farfar har allihop kört rally, säger Mikaela som själv var den i familjen som bjöd hårdast motstånd.
– Fredrik har alltid varit intresserad, men jag tyckte det var jättetråkigt, jag lovade mig själv att jag aldrig skulle börja. Men så skulle Fredrik sälja sin gokart och jag var så van att jag alltid fick ärva hans grejer, så då började jag. Jag var väl ingen stjärna i början, jag vågade inte ha fullgas på rakan.
– Vi har ju den berömda Mikaela-kurvan, inflikar Fredrik. När man pratar utvecklingskurva mellan första och sista loppet så räknas en förbättring på ett par minuter som högt. Mikaela kunde ligga på närmare 20 minuter.
Det har naturligtvis gått mycket bättre för Mikaela de senaste åren, men rally vill hon inte börja med.
– Jag åker väldigt jämnt och när jag har lärt mig en bana så kan jag den, säger hon och menar att hon är mer lämpad för racing.

Hammarönytts förra huvudperson Thomas Wilhelmsson skickade med en fråga till Fredrik och Mikaela:
– När man tränar, kör man själv eller har man en instruktör med sig och hur ser den dagliga träningen ut?
– Man tränar när man tävlar, säger Mikaela. Jag kan inte träna med min bil, den är i Tyskland. Har man pengar så är det klart att man kan hyra bana och bil men det kostar mycket. Jag tränar på gym och löpning och mycket mental träning. Annars är det med vanliga tevespel, bilspel med ratt och pedal. När jag tränar med bilen kör jag 30 minuter och sen är det genomgång av regler och säkerhet, varningsflaggor och lampor och sånt. Hon berättar också att det är förbjudet att träna på de aktuella banorna innan tävlingen drar igång.
– Det är för att de som har råd att hyra banor inte ska få fördelar. För Fredriks del handlar träningen mycket om att hålla ut i bilen.
– Mycket träning handlar om att hantera värmen, säger han. När det är dags för tävlingar läggs det dock flera dagar på att träna inför de specifika banorna.
– Vi kör varje sträcka två gånger. Första gången tar vi ut banan, ungefär som musiknoter. Varje kurva markeras med till exempel ”vänster 4”, alltså en sväng till vänster på fyrans växel. Andra gången vi kör så kollar jag om det funkar. Det går aldrig att memorera rallybanor, så man måste ha det där.

Fredrik och Mikaela får skicka med en fråga till nästa huvudperson, Magnus Moberg, föreståndare för Skoghalls Folkets hus.
– Vad är som driver dig att kämpa så mycket för andra?
Missa inte intervjun i nästa nummer av Hammarönytt!

Hammarönytt vill även passa på att be om ursäkt för den kraftiga felstavningen av Kottulinsky i förra numret.

 

 

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.