Text och foto: KRISTINA
Nyfikenheten har alltid drivit Mia Larsson framåt. I dag har hon hittat rätt bland tyg, färg och form som egen företagare i Hammarö Tapetserarverkstad. Och tillsammans med Stina Sjöbom i Alla Tiders Interiör och Rocky’s Studio får hon utlopp för sin skaparlust och inspirerar andra till hantverk och återbruk.
Rocky hälsar mig välkommen och håller oss sällskap under intervjun. Att vara ensam på jobbet blev tråkigt, så suget efter fyrbent kollega växte fram.
– Med en hund får man även rutiner, vilket jag behöver, och jag tittade länge efter hundar. Säkert något år, mest på skoj. Jag ville ha en liten hund som barnen skulle kunna gå ut med, och som inte har så mycket hår. Och helt plötsligt dök Rocky upp. Jag bestämde mig direkt och bokade honom, och vågade nästan inte berätta för familjen, skrattar Mia.
Mia växte upp i Kristinehamn. Mamman höll på med hantverk som till exempel sömnad, så det har Mia med sig sedan barnsben. Ett sådant yrkesval kändes naturligt, och i kombination med en önskan om att flytta från ”Lusasken” gjorde att hon sökte Floristgymnasiet i Norrköping. På den tiden fick man inte välja gymnasieutbildning på annan ort om den fanns i hemmakommunen, så Mia valde bland utbildningarna som skulle innebära en flytt.
– Jag ville göra något kreativt, skit samma vad det var, bara det var kreativt. Så har det varit hela mitt liv, skrattar Mia.
Efter tre år på elevhem i Norrköping med en kompis från hemorten flyttade Mia till Göteborg. Hennes dåvarande pojkvän skulle plugga där. Där började hon plugga till dekoratör och pendlade till Stenungsund under ett år.
– Jag behövde ju göra något. Vi var fyra stycken som bodde i Göteborg och turades om att köra, berättar Mia som sedan fick jobb som lärarassistent på skolan efter utbildningen.
Efter tiden som lärarassistent började Mia arbeta i en blomsteraffär, men ville använda sin dekoratörsutbildning och hamnade därför på MQ. Sen kom hon in på yrkesprogrammet Reklam och marknadsföring, en tvåårig utbildning som avbröts efter en praktik.
– Efter ett år på skolan blev jag erbjuden arbete på byrån jag praktiserade på, att jobba som produktionsledare var ju mycket roligare än att plugga, skrattar Mia.
Efter några år kickade rastlösheten in, tillsammans med en känsla av meningslöshet. Hon hittade ingen mening i att stressa över att något företag skulle få sina skyltar i tid.
– Det är nog det som är min största grej, att jag måste känna en mening med det jag gör, annars kan jag inte göra det. Det går inte bara. I hela mitt liv har jag sökt saker jag är driven av, jag klarar inte att göra saker jag inte tycker är kul, berättar Mia.
Mia började googla efter meningsfulla arbeten på olika välgörenhetsorganisationer, och landade till slut på Faktum som arbetar för ett samhälle utan hemlöshet, fattigdom och utanförskap. Som marknadskoordinator på deras kontor i Göteborg arbetade hon några år innan hon längtade tillbaka till hantverket.
Under åren har hon provat på det mesta genom kvällskurser, från betonggjutning och svetsning till spanska, korsstygn, modeteckning, mönsterkonstruktion och sömnad. Lusten att lära har aldrig falnat.
– Jag tänkte söka en riktig utbildning i Borås, men mönsterkonstruktion hade jag inte tålamod till, det var alldeles för plottrigt, och jag är ju inte intresserad av mode på det sättet. Den världen ville jag inte in i. Men tyger tycker jag ju om, så efter en hel del googlande igen hittade jag utbildningen till tapetserare i Herrljunga, berättar hon vidare.
Det hade en rå och naturlig känsla, som fungerade fint tillsammans med tygerna. Det gillade Mia. Mias man som är från Skoghall, är hobbykonstnär, och paret skaffade en ateljé ihop med några andra. Mia startade företag som möbeltapetserare och drev det på fritiden samtidigt som hon jobbade extra på sin gamla reklambyrå för att säkra viss inkomst. Och sedan kom första barnet Sonja och Mia blev mammaledig. Mia blev med tiden sugen på att flytta till hus, och jakten började.
– Samtidigt hade jag blivit trött på Göteborg. Allt tog så lång tid när man skulle någonstans, en halv dag för att åka till en kompis som bodde på andra sidan stan. Jag längtade efter ett lite lättare liv, att kunna umgås med folk, säger Mia.
Paret flyttade tillbaka till Värmland, först till ett radhus på gamla Mörmogärdet innan de köpte huset
de nu bor i. Mia började som produktutvecklare på Backemarks/Pictura och paret fick sitt andra barn. Hon gjorde i ordning en tapetserarverkstad i källaren hemma och gjorde sådana arbeten emellanåt.
– Som produktutvecklare kände jag att jag kommit bort från det där som jag känner som meningsfullt, och samtidigt hade jag tröttnat när jag väl lärt mig jobbet. Det har jag sett så här i efterhand, att det känns liksom meningslöst att vara kvar på ett jobb när jag har lärt mig det. Plus att jag ville bestämma mer själv vad jag ska göra, berättar Mia.
I den vevan sa en av cheferna upp sig och startade eget, och Mia följde med. Under en tid var hon sortimentsansvarig av säsongsartiklar för pop up-butiker. Det kunde vara jul-, påsk- och halloweenprylar. Butiken fanns en tid i lokalen inne på Stora Coop Hammarö och under ett år inne i Mitt i City. Där blev Mia butikschef med personalansvar.
– Jag fick bygga upp hela butiken vilket var kul men lite stressigt, berättar Mia.
Efter en tid hörde tidningen Faktum av sig och frågade om hon ville starta upp ett kontor i Karlstad då de
såg ett behov där. Kanske var det Mias nyfikenhet, rastlöshet eller vilja att prova något nytt som gjorde att hon tackade ja. Under ett års tid byggde hon upp och drev Faktumkontoret i Viken, som fortfarande finns kvar men numera drivs av andra.
Men suget efter att göra något hantverksmässigt växte, och Mia bestämde sig för att ta upp sin karriär inom möbeltapetsering. Så hon hoppade på en lärlingsutbildning till tapetserare. Under 100 veckor var hon på Karlstad Tapetseri. Efter halva tiden startade hon parallellt upp sitt företag Hammarö Tapetserarverkstad och öppnade i källaren under Hammarö Dancing Team.
– Jag arbetade då halvtid och byggde upp verkstaden, för att testa på. En del tyckte att det var modigt, men jag var ju så långt ner att fallet inte kunde bli så stort, skrattar Mia. Det tar lång tid att bygga upp sin kunskap, och speciellt att bli snabb. Att få lönsamhet i ett sådant här yrke är svårt, fortsätter hon.
När hon avslutat lärlingsutbildningen kunde Mia driva sitt företag som möbeltapetserare på heltid. Men en brant svängd, och ofta hal-kig, trappa ner till lokalen gjorde det svårt för de äldre kunderna, så efter ett år flyttade hon verksamheten till en lokal på Tallvägen. Här är hon nu inne på tredje året med sin verkstad och butik. Men inte nog med det, tillsammans med vännen Stina Sjöbom startade hon upp Alla Tiders Interiör där de köpte in och återbrukade inredning.
Efter en tid födde Stina idén om tuftning som Mia i hemlighet drömt om i flera år. Det slutade med att de
sålde ut nästan all inredning och startade företaget Rocky’s studio. Där vill de både göra egna produkter och hålla kurser i tuftning. Men först var de ju tvungna att lära sig hantverket ordentligt, så de gick ett flertal kurser. Nu är material och maskiner inköpta och de arbetar med att få kursverksamheten på plats.
– Vi har haft två kurstillfällen än så länge och de har blivit fullbokade vilket känns fantastiskt, berättar Mia.
Till våren kommer kurserna erbjudas i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan för att nå ut till fler, samtidigt som de slipper mycket ad det administrativa arbetet. Men planerna stannar inte där.
– Vi kallar det för en kreativ studio som håller på med modernt hantverk, just för att vi ska kunna göra allt möjligt som vi kan komma på att vi vill göra. Vi vill ju inte begränsa oss. Det kan bli någon form av öppen studio för de som gått kurser här och privata kurser eller evenemang för företag eller möhippor. Och vi skulle kunna arbeta med ljuddämpning genom att tufta jättestora saker att sätta på väggar som ju även blir konstverk. Det blir ju förhoppningsvis både vackert och funktionellt. Vi kommer förkovra oss i tuftning ganska länge nu eftersom vi båda tycker det är så kul och ser så många möjligheter, berättar Mia.
Under vår intervju tittar oanmälda kunder in, det är en plånbok som ska få en öljett och en båtdyna som det ska bytas knappar i. Material får beställas och knappar tillverkas för att matcha färgen.
– Jag jobbar mycket med båtar, speciellt på våren. Andra halvan av året blir det mest möbler. Tapetserar-
verkstaden har nu sedan ganska lång tid bara tuffat på, det är min bas. Men jag börjar bli sugen på att vara lite mer kreativ även där, och visa upp mina möbeltyger genom att göra produkter för att inspirera kring hantverket. Men Rocky´s får komma i fas först, säger Mia.
Under Mias tolv år i Göteborg flyttade hon tio gånger. Inte för att hon var tvungen utan för att hon var rastlös.
– Det var hundra gånger värre då än det är nu. Ett år på ett ställe var en evighet, skrattar Mia.
Nu har Mia kommit på att hon vill bo i skogen, vid vattnet. Men resten av familjen har lagt in sitt veto. Så jobbet har fått bli hennes kreativa andningshål där hon gör som hon vill och kan hitta på vad som helst.
– Jag var ju väldigt rastlös innan jag startade Hammarö Tapetserarverkstad, då blev jag lite lugnare. Jag vill ju fortfarande bo på landet och ha djur, men jag får acceptera att jag inte får igenom det hemma, säger Mia.
För Mia handlar livet om att skapa. Oavsett om det är möbler, tuftade mattor eller ett meningsfullt arbetsliv. I sin verkstad på Tallvägen har rastlösheten äntligen fått en plats där den hör hemma. I kreativiteten.
