Döden.

Jag ligger i skrivande stund och genomlider eftersviterna av en utekväll. Jag kommer, kanske inte helt osökt, att tänka på döden då det känns som att jag ska dö vilken sekund som helst. Men det får det vara värt! I alla fall, jag har länge trott att jag är rädd för döden men när jag nu ligger här och nästan ser ner på mig själv från ovan så inser jag att så är inte fallet. Jag är mer rädd för att inte hinna leva innan jag dör. Jag menar vi alla lever och till slut dör vi, men hur många är det som verkligen LEVER?

Jag har på senare tid verkligen reflekterat över detta och insett att jag verkligen inte tänker bli gammal för att sedan ångra att jag aldrig hade kul och inte gjorde alla saker som jag ville göra medan jag hade chansen. Oavsett om det är att skjuta vildsvin i Småland eller flyga drake i Jukkasjärvi. Vi har bara ett liv (även om jag är öppen för förslaget att det faktiskt kommer ett nästa) och det är alldeles för kort för att man ska försöka passa in i någon slags norm att ”du ska vara si och du måste göra så”, NEJ, DET MÅSTE JAG INTE! Jag ska göra precis vad jag vill även om allting i slutändan går upp i lågor och kvar bara blir en liten askhög som ligger och pyr. Man måste våga chansa ibland, leva lite och blir det fel så blir det fel. Vad gör det om 100 år? Inte ett dugg för då är du redan död och begraven och förhoppningsvis vilar du i frid med vetskapen om att du levde ditt liv till fullo, på dina egna villkor.

Så för att avsluta det hela, skäms aldrig för vem du är eller dina drömmar. Gör allt du vill göra medan du har chansen. Ingen kan förutspå morgon-dagen och med lite otur kan det då vara försent. Tänk på det ni!

Den store filosofen,
David Räfting

_dsc2497-redigera-webbad

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.