Text och foto: KRISTINA
Hammaröbon Anders Björn har tillbringat mer än tre decennier i Valmets tjänst, med resor över hela världen och ansvar Hammaröbon Anders Björn har tillbringat mer än tre decennier i Valmets tjänst, med resor över hela världen och ansvar för miljardaffärer. Vägen dit började på en gård i Lysvik, där barndomens höns och korvstoppning lade grunden för hans ledarskap och arbetsvilja. för miljardaffärer. Vägen dit började på en gård i Lysvik, där barndomens höns och korvstoppning lade grunden för hans ledarskap och arbetsvilja.
Telefonen ringer ofta sent på kvällarna hemma hos Anders Björn. När arbetsdagen i Karlstad går mot sitt slut börjar den i USA.
– När amerikanerna börjar arbeta är klockan två här, säger han.Men innan han satt i styrelserum världen över började allt i en helt annan värld. På morföräldrarnas gård i Lysvik, bland höns, korvstoppning och grönsaksland. Här lekte Anders, hjälpte till med djuren och lärde sig tidigt att ta ansvar, långt innan ledarroller och affärer i miljardklassen blev vardag. Anders föddes i Lysvik, men bodde där bara sina första sex månader. Sedan blev det flytt till Hagfors där pappa hade fixat lägenhet, där växte han upp tillsammans med sin sex år yngre bror. Mamman var lärarinna och pappan arbetade på Televerket. Under uppväxten spenderade Anders också mycket tid med mormor och morfar på deras gård, där flera generationer bodde under samma tak. På övervåningen fanns mormor och morfar, och på undervåningen morfars föräldrar. Här fanns höns, kor och grisar, och Anders minns hur familjen fick potatis, ägg, kött och hemgjorda korvar från gården.
– Man åt kött jämt och var trött på det, vi ville ha fiskpinnar, skrattar Anders, och minns tillbaka på tider med hölass och djurhållning, ett sätt att leva som är ovanligt idag.
Under uppväxten ägnade han mycket tid åt idrott i Hagfors, framför allt bollsporter som fotboll och tennis. Pappa och mamma körde till tävlingar och mamma servade med mat och tröst när det inte gick bra. Han blev tränare i tennis och gick en del ledarskapsutbildningar.
– När jag tänker tillbaka föddes nog mitt intresse för ledarskap redan där, berättar Anders.
Anders gick fyraårig teknisk linje i gymnasiet, de tre första åren i Hagfors och sista året i Karlstad med mekanik som inriktning. I samband med flytten slutade han spela fotboll men gick med i Karlstad tennisklubb och var tränare där under flera år. 15 månader i lumpen bidrog också till att forma Anders ledarskap. Han muckade som plutonchef.
– Militären var bra, jag lärde mig otroligt mycket och trivdes väldigt bra. Och där träffade jag härliga vänner jag har kvar än idag, berättar Anders.
Han började sedan jobba, men som konstruktör fick han inget napp. Så först blev han lärarvikarie på Åsvallaskolan i Molkom. I barnkunskap och musik och inkomst behövdes ju.
– Då kan man ju tro att jag är musikalisk, men det är jag inte. Med åttondeklassare fick jag gå igenom befruktning, graviditet, förlossning och så vidare, men jag var ung och orädd och med militärtjänstgöringen i ryggen så det var inga problem, skrattar Anders.
Den hösten träffade han Gunilla på en hemmafest, och senare den hösten fick Anders jobb som konstruktör på Kamewa i Kristinehamn. Där konstruerade han propellrar till fartyg, men när kompisarna började läsa ekonomi i yuppie-eran på 90-talet blev Anders också sugen.
– Jag var ju intresserad av kopplingen mellan teknik och ekonomi, och Gunilla läste då till sjuksköterska. Så jag började också plugga, berättar Anders som efter tre och ett halvt år var färdig civilekonom.
Sedan flyttade paret till Göteborg och Anders arbetade som ekonomi-konsult i ett par år. Längtan till Värmland blev tydlig när första dottern föddes så då valde de att flytta tillbaka till Värmland och Anders fick anställning på Valmet. Idag står det ”Vice President Tissue Capital” på visitkortet.
Han började som controller 1993, blev senare ekonomichef och därefter administrativ chef. Efter det var han Chef operation under några år innan det stora klivet 2004 då han blev vd för Valmet Karlstad. Tjänsten han hade i tio år innebar många affärsresor. Sedan blev han ansvarig för den globala mjukpappersverksamheten, Tissue där Karlstad var en av enheterna, i elva år, och satt i ledningen för divisionen Paper, Board & Tissue. I Karlstad finns nu största delen av tissueverksamheten, ungefär 400 anställda, och ungefär 700 personer i andra delar av världen, som USA, Italien, Kanada och Kina. De bygger pappersbruk som tillverkar mjukpapper, och Anders fick fortsätta sina många och långa resor i tjänsten. Sedan sommaren 2025 är Anders försäljningsansvarig för en nyskapad division inom Valmet som består av tre tidigare affärsområden, fortfarande med kunder inom mjukpapper.
Som ledningsperson har han ofta träffat kunder och varit med under förhandlingar.
– Nyckeln är att förstå kundernas verkliga behov, se till att vi anpassar och utvecklar utrustning och tjänster som löser behoven. Det gäller alla verksamheter. Ofta gör man det svårt, sitter hemma och försöker utveckla vad kunderna behöver, men det är ju mycket lättare att lyssna på kunderna. Vilka problem har de, och kan vi lösa dem, ja då har vi en produkt, hårdvara eller tjänst.
För tio år sedan slutade Anders räkna, men då hade han varit till Kina 70 gånger. Vissa år var han där uppemot tolv gånger.
– Jag räknade ut en gång att jag fysiskt varit i Kina sammanlagt mer än ett helt år, berättar Anders.
De senaste tio åren har Anders även rest till Mellanöstern, Sydamerika, Nordamerika, Europa och andra delar av Asien. Många av kunderna är familjeägda företag, och vid förhandlingar kan flera generationer sitta med runt bordet.
– Det finns väldigt stora likheter mellan individerna oavsett vilken världsdel de befinner sig i. Det är ingen slump att de sitter där de gör. Beteendemönstren är ganska lika, de är smarta, har hög riskvillighet, håller hårt i pengarna och är kraftfulla i förhandlingar, säger Anders.
Samtidigt finns kulturella skillnader i hur affärer görs upp och hur projekt drivs.
– Men allt handlar om förtroende, därför är det viktigt att vi har koll på de olika kulturerna. Det är till exempel väldigt viktigt att delta på middagar med kunderna, där delar man erfarenheter om branschen, livet och bygger relation och förtroende, fortsätter han.
Ibland har middagarna varit minst sagt minnesvärda.
– Det har hänt att jag i södra Kina blivit serverad långkok på ödla, orm och bältdjur, det var lite speciellt. Vi har även fått 10-rätters-middagar med bara konjak till att dricka, skrattar Anders.
Anders har ett stort intresse för ledarskap och hur man kommunicerar. För honom är det väldigt viktigt att alla är med. Alla ska veta, kunna och ha tillgång till en gemensam väg framåt. Han är en vanlig grabb från brukssamhället Hagfors, en av arbetargrabbarna. Och bruksandan från Hagfors kände han igen direkt på Valmet. Här jobbade han tidigt med att lyfta fram att alla i verksamheten är viktiga för att det ska fungera, en del var då att göra mer för att förena kollektivanställda och tjänstemän.
– Jag har otrolig respekt för allas del i vår framgång. Den som sitter på kontoret är aldrig viktigare än den som svetsar, säger Anders.
Att han arbetat så länge på samma företag med så många resdagar förvånar många. Men ett riktigt bra team och långa cykler har bidragit till hans engagemang och trivsel.
– Det tar ett år att sälja, två år att leverera, ett halvår att starta upp och sen garantitid på det. Har man
en gång fått förtroendet så är det ju en stor fördel att det är samma team genom hela processen. Och det är ju riktigt stora häftiga grejer vi levererar. En maskin levereras i mellan 80 och 100 containrar, berättar Anders.
Det här jobbet är inte som alla andra. Som försäljningschef för alla affärsområden med ansvar för säljorganisationer över hela världen kan arbetsdagarna bli långa, och alla resor innebär mycket stillasittande.
– När amerikanerna börjar arbeta är klockan två på eftermiddagen här, så jag får ta en hel del möten här hemma på kvällarna. Och då måste jag skapa en flexibilitet i mitt liv på dagarna, man måste ju vara lite snäll mot sig själv. Det har jag haft lite svårt för tidigare, men jag har blivit bättre. Det är viktigt för mig att föregå med gott exempel, jag tänker mycket på vad jag gör och vad det skickar för signaler. Det blir ju mycket stillasittande och många och långa middagar. Så jag försöker att prioritera att gå och träna, både hemma och när jag är borta, för man måste ta hand om kroppen. Egenvård tror jag jättemycket på, man kan inte missbruka kroppen. Man måste hitta sin egen väg och göra det man kan för att må bra, berättar Anders.
Han gymmar, tränar spinning, cyklar mountainbike, åker skidor och spelar golf, men tennisen är lagd på hyllan sedan några år på grund av skaderisken.
Nu är morföräldrarna borta men gården finns kvar i familjens ägo. Hit åker Anders och röjer, målar hus och annat som behövs göras på en gård tillsammans med pappan och brodern Johan.
– Det är skönt att få jobba med kroppen, se synliga resultat och skapa balans i livet, säger Anders.
Anders och Gunilla fick två döttrar och har nu två barnbarn.
– De är åtta och fyra år, och de ger mig så mycket energi. Det är helt enastående. Vi köpte ett hus i Sälen för tio år sedan, så under vinterhalv-året ses vi ofta där allihop. Både familj och vänner hänger med oss där, och det är fantastiskt, berättar Anders.
Vid en ceremoni på finska residenset i Stockholm under hösten blev Anders Björn tilldelad Riddartecknet av första klass av Finlands Vita Ros Orden. En mycket förnämlig finsk statlig utmärkelse som förlänas av republikens president, vilken är ordens stormästare. Den tilldelas för framstående civila eller militära insatser för fosterlandet. Ambassadören delade ut utmärkelsen och läste upp motiveringen. Där lyftes bland annat Anders arbete i ledande positioner inom Valmet sedan 2004 samt hans insatser i förhandlingar med kunder till ett sammanlagt värde av omkring 30 miljarder kronor.
– Förutom fyra kollegor fick jag även ta med min nuvarande chef Samppa Ahmaniemi och min tidigare chef Per Eiritz. Extra roligt var att även min bror, min pappa, Gunilla, döttrarna med respektive och en representant från Karlstad kommun fick vara med på tillställningen. Det var roligt att ha dem med och dela med sig av vad jag gjort. Efter alla år är det en ynnest att fortfarande ha kul på jobbet, men då har jag också världens bästa arbetskamrater och kollegor, avslutar en stolt Anders.
