Text: KRISTINA Foto: CHRISTER VÆRNES, KRISTINA
I Hannahs hem på Abborrvägen möts vi av en atmosfär av kreativitet och värme, där hundar och katter nyfiket utforskar min närvaro. Genom kaffe och samtal delar Hannah med sig av sin passion för skrivande, sina utmaningar som författare och drömmen om att kunna leva på sitt författarskap.
Jag träffar Hannah A. Helseth i hennes hem på Abborrvägen. Att ta sig dit blev ett äventyr i sig, de små gatorna var isiga med djupa spår och gropar. Ett möte gav mig hjärtklappning, men med båda händerna på ratten i mycket låg hastighet passerade vi varandra utan plåtskador.
Hannah och tre av familjens djur hälsade mig välkommen, två hundar och en katt undersöker mig nyfiket. Ytterligare en katt finns i huset, men den visade sig inte den här dagen. Den vita Huskyn Ariel sitter nära och vill bli klappad under hela intervjun, en lugn och mycket kelig hund som tidigare arbetat som draghund i Norrland. Över varsin kopp kaffe i köket berättar Hannah sin historia. Främsta anledningen att vi träffas nu är hennes författardebut, 21 mars har kriminalromanen Dalens djup – fallen i Østerdalen release, både som tryckt bok, e-bok och ljudbok.
Hannah som nu är 36 år växte upp i Karlstad, och att skriva har alltid känts lockande. Hon läste mycket som yngre, och att hitta på historier har kommit naturligt. Men det var den musikaliska banan hon valde, först musikklass i grundskolan och sedan Estet med musikinriktning på gymnasiet.
Hannah valde att plugga vidare, på högskolan i Jönköping läste hon till grafisk designer och bodde då utanför Ulricehamn där hennes man Per arbetade. De flyttade tillbaka till Karlstad och barnen Helga och Frode kom tätt, de är nu snart tio och elva år. När minstingen Frode var två veckor flyttade de till huset på Hammarö. Efter att ha arbetat på några olika reklambyråer landade hon på Pictura där hon sedan sju år jobbar som designer. Men musiken är fortfarande viktig för henne. Hannah gjorde en spellista för att komma i rätt stämning när hon skrev boken, ett sorts soundtrack.
– Det finns ett norskt band som jag lyssnat mycket på när jag skrivit den här boken, Madrugada, och sångaren Sivert Høyems solomaterial. Det är lite mörkt och melankoliskt, och passar väldigt bra till storyn, säger Hannah.
Boken började Hannah skriva redan 2013 vid ett besök i pappans stuga i Norska Østerdalen. De lite ödsliga omgivningarna bjöd på kulissen till hela berättelsen, och där föddes början och slutet till berättelsen.
– Det är något med det där stället. Min farmor och farfar bodde där och vi har varit där mycket genom åren. Det är som i en liten bubbla, långt borta från allt. Platsen gav mig idén, några karaktärer kom till mig och så byggde jag historien. Det blev självklart att boken skulle utspela sig just där, berättar Hannah.
Men det blev ett tio år långt uppehåll i skrivandet, dottern var nyfödd och året efter kom lillebror. Småbarnslivet kom emellan, men förra sommaren vid ett besök på samma plats kom lusten och möjligheten att fortsätta. Hannah letade fram sitt material och satte igång. Skrivandet fortsatte sedan hemmavid, främst under helger.
– Att skriva hemma med barn har varit en utmaning, men nu är de så pass stora att de förstår att mamma behöver vara i fred en stund. Ibland lånar jag mammas lägenhet eller pappas hus när de är bortresta för att få vara ifred och bara skriva. Men jag tycker ju om att vara hemma, så jag har fått lära mig att skriva under alla förutsättningar, och inte vänta på att inspirationen ska komma. Man får bara sätta sig och börja. Hellre då att skriva något som är dåligt som man får gå tillbaka och ändra, än inte skriva alls, skrattar Hannah.
I den här deckaren får vi följa poliskommissarien Asbjørn Kjilde från Elverum, några mil söder om byn där stora delar av handlingen utspelar sig. Historien börjar med att en man hittas mördad uppe på kalfjället. Så mycket mer vill inte Hannah avslöja.
– Jag har försökt skriva det jag själv vill läsa, inte vad jag tror andra vill ha. Och jag har valt att göra den här boken ganska personlig för den här kommissarien, vi lär känna honom ganska bra. Han har lite såriga relationer, bland annat med en dotter. Jag har koncentrerat mig mycket på relationer, så man verkligen får lära känna personerna, berättar Hannah.
När hon var nöjd med sin bok skickade hon den till många olika förlag och fick väldigt bra feedback och erbjudanden från flera av dem.
– Jag hade några alternativ vilket var väldigt roligt. Hela boken har jag gått på min magkänsla, vad jag själv tycker och vill. Så jag gjorde samma sak när jag valde förlag, berättar Hannah.
Hannah har nu även skrivit avtal om en uppföljare, en historia hon haft i tanken redan när hon skrev Dalens djup. Planen är att den ska släppas ett år efter den första. Storyn i stort är klar, dock endast i huvudet än så länge.
– Det blir en fristående uppföljare som ska utspela sig på samma plats, men i den här är det vinter. Dalens djup utspelar sig på sensommaren. Jag hoppas ju det bli fler efter det också, skrattar Hannah som drömmer om att kunna livnära sig på författarskapet. Det skulle passa mig väldigt bra, men jag vet ju att det är otroligt svårt och väldigt få förunnat. Nu hoppas jag i alla fall på att få boken översatt, speciellt till norska då den utspelar sig där, avslutar Hannah.
Hanna, mjuk och tuff på samma gång.
Hanna hemma i sitt kök på Hammar.
Hannah har framtidsplaner och idéer för sitt skrivande. Är det månne det hon tänker på när hon blickar ut genom köksfönstret?
Så fort hon får tillfälle skriver Hannah vidare på uppföljaren till sin nysläppta bok. I soffan ligger en av familjens katter och lyssnar till mattes knattrande.
Det gäller att hålla koll på telefonen och alla meddelanden som strömmar in.
En fin souvenir från det stora landet i väster.
Mamma bestämmer. Punkt.
