Jag kommer ihåg första gången jag satte min fot här på Hammarö. Vi var bjudna på fest och skulle hälsa på vänner boendes någonstans på den östra sidan av ön. Vägbeskrivningen tog oss förbi Hammarö kyrka som jag tyckte var så fantastiskt vacker. Vi åkte ner för att ta oss en titt innan vi fortsatte mot slutmålet. Med vattnet nedanför och all denna grönska som slog emot oss kändes det som jag fick det bästa välkomnandet man kan få när man kommer till en ny plats. Det var nog då jag blev kär i den här ön.
Nu har vi bott här i tjugo år. Mycket har hänt med Hammarö sen vi flyttade hit. Det byggs och nya bostadsområden kommer till. Skogen och grönområdena krymper på delar av ön medans andra får vara kvar orörda. Det ska vi vara tacksamma för. Att vi sedan har ett helt amazing djurliv här är fantastiskt. Allt från älgar, rådjur, allehanda fåglar och hjortar gör besöken i skogen till dagliga äventyr. Man vet aldrig vad man kommer få möta eller se. Nu nalkas sommaren och det är då man inser att vi nog bor på en av Sveriges vackraste platser. Vänern med alla stränder i sommarskrud, kan det bli bättre? Nej, jag tror inte det. Och för mig, den gamla stockholmaren, har Hammarö blivit hemma. På riktigt!
Fotot på de fina krokusarna har Håkan tagit.
