Konsten – en familjeangelägenhet

Det började med mamma Gunnel som följde med sin svärmor på en akvarellkurs 1991. Konstintresset väcktes och smittade av sig till både dottern Maria och sonen Fredrik, som målar respektive fotograferar, och i dag är samtliga flitiga kreatörer och utställare. HammaröNytt träffade familjen för att prata konst och inspiration.

Familjen Otter har ett brinnande intresse för konst och huset på Laxvägen svämmar över av tavlor och fotografier. Väggarna är täckta av egna och andras alster och det sticker fram dukar bakom bord och under soffor. Gunnel Otter började måla i början av 90-talet och hon är starkt engagerad i Hammarö Konstförening.
– Svärmor skulle gå på en kurs i akvarellmålning och frågade om jag ville följa med, berättar hon. Jag tyckte det var väldigt roligt och det blev mycket målningar. Sen kom jag med i Hammarö Konstförening och efter det har det blivit en hel del utställningar.
Hon berättar att favoritmotiven är landskap och blommor och en alldeles speciell katt.
– Jag och Maria var på en kurs i afrikansk batik, det är en metod där man lägger vatten och mjöl på tyg. Jag gjorde en katt och den katten har följt med sedan dess.
Gunnel arbetar mest i akvarell och akryl, men hon gör även grafik. Sedan slutet av 90-talet har det blivit otaliga utställningar, bland annat vår- och höstsalongerna på Café August, Allékonst i Mariestad och KRUT i Ulvsby där hon är en återkommande utställare.
– Jag kommer från Ulvsby från början, berättar hon. Det är min man som är från Hammarö.
Maken har också fått bistå med inspiration till en del annorlunda tavlor.
– När inspirationen tog slut en dag frågade jag Lars om han hade några gamla slipsar och så målade jag av dem, säger hon. Men trädtavlor är mina favoriter, fortsätter hon och visar bilder av stilliserade träd med smala stammar och yviga kronor som är målade med roller.


Maria har tagit efter mammas intresse för akvarell och akryl. Hon har ställt ut på både Rackstamusèet och Tälleruds hembygdsgård samt deltagit i flera andra utställningar, bland annat tillsammans med Jonatan Ahlmark.
– Jag har målat sedan jag var gammal nog att hålla i en penna, jag lärde mig av mamma, berättar hon. Jag finner något i att måla som gör att jag mår extremt braHon vill kunna leva på konsten i framtiden, men hon menar att det är en svår balansgång mellan pengar och konst.
– Det får inte handla om pengar, då tappar jag inspirationen, säger hon. Akvarell är en dyr hobby och de dukar som inte blir bra kostar också. Det är då det är inte får bli business av det, att man tänker på hur mycket den är värd. Det går heller inte att måla vissa perioder, det kan gå ett halvår ibland utan att jag målar.
Hon berättar att hon målar mest på nätterna och akvarelltavlorna får helst inte ta mer än en natt att färdigställa. Ofta målar hon med en viss känsla som inte kan återupptas senare.
– Jag brukar sätta mig i bilen och bara köra, säger hon. Ofta hittar jag jättehäftiga ställen som jag tänker att jag ska åka ut till sen, men för det mesta hittar jag inte tillbaka. Då målar jag vad jag kommer ihåg. Det är perspektivet man vill åt och hur himlen såg ut, jag har alltid målat himlen. Jag vill fånga känslan av hur det var just då och jag kan inte sluta måla om jag väl har börjat.
Ibland blir det dock helt andra saker, gigantiska frukter och grönsaker till exempel.
– Jag satt och väntade på en kompis som skulle dyka upp till en förfest, berättar hon och visar upp en tavla med två jättelika bananer på. Då målade jag den här och sen tyckte jag att jag behövde ha något som matchade, fortsätter hon och visar upp en bild av ett par lika enorma paprikor.

Fredrik å andra sidan har inte blivit biten av målandet utan håller sig för det allra mesta till att fotografera.
– Jag fotar till 95 procent och skissar kanske 5 procent, säger han. Jag vill att det händer något hela tiden, jag älskar att fota konserter då har man en viss tid på sig och sen är det klart. Jag har varit på konserter där jag inte har kommit ihåg efteråt vad som hände för att jag har varit så inne i fotandet.
Han berättar att han började fota analogt hos fotografen Nils Erik Wikebäck på Herrhagen i och han kan se vissa konstnärliga fördelar med den gamla tekniken.
– På den tiden när man inte fotade digitalt då hade man 36 bilder på sig att göra något roligt med, säger han. Redan då smög man in kameror på konserter, en kompis till mig smugglade in mitt objektiv i byxorna och såg väldigt glad ut. Sen hade man kanske två-tre rullar för mer hade man inte råd med, men det var det som var charmen med analogt. Nu kan man skjuta av 200 bilder på 10 minuter.
Fredrik menar att han inte är mycket för överarbetade bilder utan han föredrar att jobba snabbt.
– Jag ser bilder hela tiden som jag vill ta, det är ögonblicksbilderna man vill åt, säger han. Jag är inte mycket för studiobilder, det där uppstyltade. Jag har tagit porträttbilder för att ha på Ö-konstrundan, men det är väldigt avskalat, taget mot en betongvägg.
Alla tre ägnar sig åt konsten när andan faller på, men för större utställningar blir arbetet mer intensivt. Familjen är veteraner på Ö-konstrundan och ställer ut i Svenshult.
– Det är vid tillfällen som Ö-konstrundan som man verkligen sätter sig ner med det, säger Maria.
Gunnel håller med och menar att det kan bli lite mycket ibland.
– Efter en utställning vill jag inte måla mer, säger hon.

Vad gäller förebilder skiljer sig åsikterna åt, men Fredrik lutar åt en av giganterna inom rockfoto.
– Favoritfotgraf är svårt, men det är nog Anton Corbijn, säger han. Det är stilrent, svartvitt och stenhårt. Men jag är grymt fascinerad av alla som lyckas sätta bra konsertbilder, där de lyckas fånga känslan av konserten.
Gunnels favoriter är mer lokala, Stig Olsson från Kristinehamn och avlidne Hammarökonstnären Sven Hjalmarsson, vars katt Maria nu tar hand om. Maria själv inspireras även hon av en av konstvärldens största.
– Jackson Pollock, jag gillar att man bara kan göra och gå lös, säger hon.
Mor och dotter skiljer sig åt i målandet och där Gunnel vill ha en himmel som flyter in i landskapet letar Maria skarpa kontraster. Fredrik å sin sida har snarare en intressekonflikt med sig själv i fotograferandet.
– Jag vill gärna fota svartvitt för eget bruk, men det är oftast färg jag visar upp, säger han.

Den som kan sin lokalgeografi vet att det finns en Otters väg på ön och den har mycket riktigt koppling till familjen Otter.
– Det kommer från Lars familj, säger Gunnel. Hans farfar var en av de första boende på området. Fredrik har köpt ett hus på Otters väg, men det är Maria som använder det.
– Det är där jag har mina djur, säger Maria och berättar att hon tar hand om herrelösa katter. Och rådjur. Och det mesta som kommer i hennes väg.
– Jag älskar djur, jag hade åtta rådjur som bodde i trädgården ett tag. Jag la ut hö och morötter och speciell rådjursmat till dem. Men jag är pälsdjursallergiker så jag måste också ha en lägenhet som jag kan bo i ibland. Mina kompisar säger att jag är som en galen catlady.

Förra månadens huvudperson Magnus Moberg fick skicka med en fråga till Gunnel, Fredrik och Maria.
– Vart hittar man inspiration och nya uppslag till att fortsätta måla?
– Jag finner min inspiration från nya konserter och ny musik, säger Fredrik.
Gunnel menar å sin sida att inspirationskällan aldrig är sinande.
– Min inspiration är alla intryck jag får från naturen, säger hon. Med andra ord tar inspirationskällan aldrig slut.
Maria tycker generellt inte att det är några större problem.
– Jag finner inspiration överallt, det räcker med att jag ser en mugg, säger hon.

Familjen Otter får skicka med en fråga till nästa nummers huvudperson, socialdemokratiske riksdagsledamoten Jonas Gunnarsson.
Gunnel: – Vad är det som driver dig att vara politiker?
Maria: – Hur vill du jobba för att få fram ditt partis information till unga?
Fredrik: – Hur ska man kunna påverka fler att ta sitt ansvar att rösta?
Missa inte intervjun i nästa nummer av HammaröNytt.

 

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.