Text och foto: KRISTINA
Hammaröbon Mikael Tornberg har varit med och skapat dokumentären Inte Ett Riktigt Jobb, som undersöker vad som händer när folkbildningen monteras ned. Filmen hade galapremiär i Stockholm den 19 augusti och visas på Skoghalls Folkets Hus den 24 augusti.
Vad händer när replokaler stängs, studieförbund tvingas skära ner och unga får allt färre platser där de kan
mötas, skapa och hitta sin väg? Det är frågor som står i centrum för dokumentärfilmen Inte Ett Riktigt Jobb. Hammaröbon Mikael Tornberg har varit med under en stor del av filmens tillkomst och finns med bakom kameran.
Den 19 augusti är det stor galapremiär i Stockholm. Bara några dagar senare, den 24 augusti, visas filmen på Skoghalls Folkets hus, både som seniorbio och vid en vanlig kvällsvisning då personligheter från filmen kommer gästa.
Vi träffar Mikael Tornberg och filmens producent och regissör Patrik M. Fahlin i deras studio i Karlstad. Arbetet med filmen har tagit nästan tre år. Mikael kom in ungefär tio månader efter projektets start och är anställd på Patriks filmbolag December Flower Productions.
– Jag förstår inte varför folk inte är på stan med plakat och skriker, men folk i gemen vet ju inte vad folkbildning är. Det är byggstenen för det som vi kanske är mest kända för i hela världen, det svenska musikundret, säger Patrik.
Det var frustrationen över nedskärningarna inom folkbildningen som fick honom att göra filmen. Studie-förbund som ABF, Medborgarskolan, Folkuniversitetet och andra fristående ideella organisationer har fått kraftigt minskat stöd. Under perioden 2024–2026 har stadsbidraget minskat med totalt 500 miljoner, ungefär en tredjedel.
Konsekvenserna märks bland annat på landets musikhus och replokaler. En femtedel av alla replokaler har försvunnit och de lokaler som finns kvar är ofta fulla. För många band och unga människor finns det helt enkelt inte någonstans att vara längre.
– Vad händer när ungdomar inte kan samlas kring kulturen? När ungdomar inte får ett sammanhang eller förlorar sitt sammanhang, undrar Patrik.
Det är just den frågan som dokumentären försöker undersöka. I filmen möter vi både människor som redan har gjort sin resa inom kulturen och unga som precis har börjat hitta sin väg. Bland de medverkande finns Josef Fares, Kalle Moraeus, Marit Bergman och politikern Amanda Lind. Men det finns också tydliga hammarö- och skoghallsanknytningar. Hammaröbon Freja Branta, som gick ut nian på Mörmoskolan 2025, medverkar i filmen. Hon berättar om hur musiken blev ett sätt att hitta gemenskap och mening. Även Johan Carlsson från Skoghall medverkar, han spelar bas i Sparzanza och är dessutom sektionschef på Studiefrämjandet.
– När världen ser ut som den gör, med oroligheter i världen och på hemmaplan i form av gängkriminalitet där unga rekryteras är det så mycket skit som pågår runt unga människor. Samtidigt basunerar rikspolischefen och politiker ut att vi måste satsa på det förebyggande arbetet. Då stryper de det som gör att många har en meningsfull vardag. Det är helt ofattbart, säger Patrik.
En av filmens mest kända medverkande är Josef Fares, som själv berättar om hur folkbildningen blev starten på hans resa. Studieförbunden blev hans filmskola och en väg in i filmens och berättandets värld. I dag är han bland annat grundare av spelbolaget Hazelight Studios och kunde i år plocka ut en halv miljard i aktieutdelning.
– Hur mycket har inte han bidragit till stadskassan? Att man ser folkbildningen som en kostnadspost är fullkomligt hål i huvudet, säger Patrik.
För Mikael Tornberg har arbetet med filmen inneburit en roll bakom kameran. Han har bland annat ansvarat för B-kameran, assisterat i klippandet och haft huvudansvar för filmens textning.
– Han har även varit ett oerhört viktigt bollplank genom hela processen, berättar Patrik.
Dokumentären handlar i grunden om vad som räknas som ett riktigt jobb och vem som får bestämma vad som är värdefullt. Men också om något större: vad som händer med ett samhälle när vägarna in i kulturen blir färre. För Patrik Fahlin är svaret tydligt.
– Det som byggts upp under mer än 100 år håller på att monteras ner. Och det sker samtidigt som vi säger att vi måste arbeta förebyggande för att ge unga människor en meningsfull tillvaro.
