Snabbast i Sverige – Hammarötjejen Caroline Sandsjoe vill bli sitt eget bästa jag

Caroline Sandsjoe tog sin första SM-medalj i friidrott när hon var fjorton år gammal och sedan dess har det blivit pallplats nästan varje år. Men i inomhus-SM i Örebro i år gick det bättre än någonsin och med ett nytt personbästa på 7,47 sprang hon in sitt första senior-SM-guld på 60 meter.
– Det var efterlängtat, det tar det till en helt ny nivå, säger hon.

Nittonåriga Caroline är född och uppvuxen på Hammarö och har nyligen flyttat till egen lägenhet ute på Bärsta. Just nu är hon Sveriges snabbaste tjej och att det blev friidrott var lite av en slump.
– Jag hade en kusin som höll på med friidrott och jag tyckte hon var lite häftig, berättar Caroline. Så jag hängde på henne och började träna.
Kusinen la av efter ett tag, men för Carolines del var det bara början. Och nu har hon som sagt tagit sitt första guld.
– Det var ofattbart, det var något som jag hade sett fram emot så länge. Det var väldigt stort.
Tidigare hade det mest blivit silvermedaljer och de nya framgångarna förklarar hon med ett visst mått av flyt.
– Den här hösten har jag tränat väldigt bra och jag har fått vara frisk och skadefri, säger hon.

Caroline är sprint och tävlar för Karlstadklubben IF Göta på tre distanser: 60 meter, 100 meter och 200 meter. Hon har redan tävlat i SM och Finnkampen och nu jobbar hon på att ta sig ut i Europa.
– Jag siktar på att kvala in till EM till sommaren, säger hon.
Just nu är Caroline bäst i Sverige, men hon menar att det här bara är början om hon får bestämma själv.
– Man vill ju göra allt det här, OS, VM, de stora mästerskapen. Det finns så mycket kvar att göra, säger hon.
Och hon tror att man behöver en stor dos tävlingsinstinkt för att ta sig till toppen.
– Jag är väldigt mycket en tävlingsmänniska, jag har mycket vinnarskalle, det är det som har tagit mig hit. Jag brukar prestera bra på mästerskapen när det gäller, man måste nog ha det i sig, det spelar ingen roll på småmästerskapen, det är på SM-startlinjen det gäller.

Hammarö har ingen friidrottsklubb, varför det blev en Karlstadklubb för Carolines del, men hon har inte längtat in till stan under uppväxtåren.
– Just idrottsmässigt ger Hammarö inte så mycket, men det är ändå ett bra ställe att växa upp på och det är ju inte svårt att åka in till stan. Det finns ändå möjlighet att satsa på sport här ute, bara inte på friidrott.
Hon berättar också att motivationen ibland tryter, men när framgångarna kommer så är det värt mödan.
– Det är klart att det inte alltid är roligt en kall höstmorgon när man ska ut och springa backintervaller. Men när man står där på pallen, då tänker man bara att det här vill jag göra om och om igen.
Och drömmen är givetvis att kunna satsa fullt ut på idrotten.
– Det är klart att man vill ha friidrotten som enda plan, men jag vill väl komma på vad jag vill bli, säger hon.

Förutom idrotten pluggar Caroline skissteknik på universitetet och jobbar deltid på Nya Wermlandstidningen.
– Jag praktiserade på resultattjänsten på NWT när jag gick i nian, berättar hon. Sen var jag i behov av jobb så jag ringde och frågade om jag kunde komma in. Sen har jag alltid gillat att måla, det är lite avslappnande så det gör jag när jag vill ta det lite lugnt.
Och på fritiden blir det mest att umgås med kompisar.
– Vi har blivit ett bra friidrottsgäng som umgås mycket. Vi har filmkvällar och lagar mat och strosar på stan, sånt där som tjejer brukar göra.

Huvudpersonen i Hammarönytts förra nummer, Charlie Weimers, fick skicka med en fråga till Caroline:
Vad är det bästa föräldrar kan göra för att stödja barn och ungdomar i deras fritidsintressen?
– Oj, det var en svår fråga. Mina föräldrar har alltid varit väldigt stöttande, jag har aldrig känt pressen att jag måste prestera och det känns skönt att de är nöjda med mig. De har stöttat mig i med- och motgångar, idrott har bara varit kul och jag har inte känt att jag har gjort det för att göra dem nöjda.
Inte heller har hon haft några särskilda förebilder när det kommer till idrotten och hon menar att hon snarare vill satsa på att vara sig själv.
– Jag har inte haft så många stjärnor, i slutändan vill man ju bli sig själv och bli sitt eget bästa jag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.