Vi minns Seved Hamberg (1936-2015)

Förra året gick Seved Hamberg bort. HammaröNytt har fått ta del av den sista intervjun med hammarökonstnären, gjord av Jan-Olof Hesselstedt under arbetet med jubileumsboken om Skoghalls Folkets hus.

SevedHambergPortratt

Seved Hamberg föddes 1936 i Ångermanland men flyttade tidigt med mor, far och syskonen till Västmanland.

– Min far fick jobb på ett pappersbruk. Vi bodde där i fyra år. När det blev permitteringar där borta 1953 flyttade vi hit, berättade Seved.

Familjen blev anvisad en bostad på fabriksområdet på Skoghallsudden. Och redan dagen efter inflyttningen började Seved arbeta på Uddeholmsbolaget, inledningsvis på Västra bruket.

– Jag hade väl bråttom att tjäna egna pengar. Det var ju bara till att börja jobba, man pratade med någon, Hägg tror jag han hette. Jag minns också första lönen; jag fick fullt betalt, även fast jag bara var 16 år, det var stort, min far hade ju samma timpenning.

Med avbrott, bland annat för en tid till sjöss och ett år i Grums i slutet av 1950-talet för att bygga en ny sodapanna, avslutades den ”industriella” yrkeskarriären på Kemen på 1980-talet.

– Jag har alltid varit… lite obstinat, och det var vissa saker jag inte tyckte om där nere. De var väl glada att bli kvitt en som var lite obekväm.

Redan då var den konstnärliga karriären i full blom.

– Jag var ju med om att starta upp en förening, nuvarande Hammarö Konstnärsförening, 1974. Vi var ursprungligen 14 stycken i Ö-74. Efter fem år lämnade jag föreningen, jag ville vara min egen herre. Sedan dess har jag fortsatt hemmavid. Men jag har haft samröre med dem ändå. Nu är de en 40 stycken, och jag tycker att det är roligt att de fortsätter.

Fokus för konstnärskapet var alltid tecknandet, och stilen som han själv kallade swede-liner, en utveckling av pointillism; bygga upp en bild bestående av millimeterkorta streck. Bland verken kan nämnas vyer från Skoghallsparken, pastischer på såväl Skriet som Mona Lisa samt tolkningar från Bibeln. Och därtill skämtteckningar och dagsverser, bland annat figurerna Kalle Knepig och Walter Egon.

– Jag fick sluta med Kalle, det var några släktingar till honom som inte gillade vad jag gjorde. Men jag hade faktiskt träffat Kalle och fått hans skriftliga tillstånd, berättade Seved.

– Dikterna var kommentarer till saker till hände i Värmland med omnejd och någonting jag gjorde mest som en rolig grej, lite med vänster hand.

Fotnot: Anledningen till intervjun är Seved Hambergs kanske mest sedda verk, de sex väggtavlorna som pryder scenen i folkets hus-restaurangen. På www.hammaronytt.se/folkets-husvagg-firar-25-ar kan du läsa intervjun med honom inför 25-årsjubileet, våren 2015.

 

_DSC6622WEB

 

”Resumé” (1991)

 

_DSC6625WEB

 

”Norrsken” (2012)

 

_DSC6626WEB

 

”Fallfrukter” (1990)

 

_DSC6630WEB

 

”I lönndoms glädje” (1986)

 

sista-dansen

”Sista dansen”, motiv från Skoghalls Folkets park (1974).

 

Filmörnen

En av Seved Hambergs mer kända verk är Filmörnen som han tog fram på uppdrag av Värmlands Filmförbund.

– Kartan över Värmland ser ju ut som en örn. Så gjorde jag en näbb till det, och ögat fick bli kameralinsen, förklarade han.

Skulpturen på bilden är gjuten i brons av Calevi Theenovaara.

 

Lill---Tass

Karikatyren ”Lill-Tass”, med kluriga kommentarer, förekom regelbundet i tidningen Hammarö-Bladet under 1960- och 1970-talet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.