Den här lilla historien som jag ska berätta om hände på den tiden när jag som yngre tonåring bodde i Stockholm. Familjen bestod av mamma, styvpappa, vi kan kalla honom Hugo, och min lillasyster som då var i 3–4 års åldern. Att ha gran till jul var självklart och inget man gjorde avkall på då. Min älskade mamma var en sådan som älskade jul. Det skulle bakas, pyntas och fixas med maten och jag tror hon njöt av varje sekund. Den här julen hade det blivit tjafs om när granen skulle inhandlas. Mamma ville köpa den några veckor innan jul medan Hugo ville vänta så nära inpå julen som möjligt för att slippa en barrande gran. Den här gången gick mannen i huset vinnande ur diskussionen. Helgen innan julafton åkte vi då ut på stan för att köpa gran. De som fanns kvar var rena skräckexemplaren. Vet inte hur många granförsäljare vi besökte men någon passande gran fann vi inte. Vi åkte hem tomhänta. Tror Hugo blev lite stressad av situationen för han åkte runt varje kväll och letade gran och kom hem tomhänt varje gång. Nu var det riktigt krisigt där hemma. Mamma var sur. Helt förståeligt. Nåväl, kvällen före julafton kom och fortfarande ingen gran. Mamma som på den tiden jobbade natt skulle i väg till jobbet och innan hon gick vände hon sig till Hugo.
– Har vi ingen gran imorgon när jag kommer hem kommer jag inte fira någon jul, sa hon med syrlig röst.
Och med de orden smälldes dörren igen och hon var borta. Vi ungar gick och lade oss lite ledsna och molokna. Men jag tror vi somnade rätt fort ändå. Klockan var väl bortåt fem på morgonen när Hugo kom in och väckte oss.
– Kom ungar, kom och klä granen så den är klar när mamma kommer hem.
Där i vardagsrummet stod den finaste gran jag sett. Som en Kalle Anka-gran. Vi måste ha sett ut som kryss i ansiktet och frågan var ju självklar. Var fick du den här ifrån?
– Ni får inte säga något, men jag var ute och stal en gran i en av skogarna långt härifrån. Och det komiska i det hela är jag var inte ensam, jag mötte fler granplockare, sa han.
Med tanke på att Hugo var den ärligaste människa jag någonsin träffat, han kunde inte ta ens ett gem från någon, var det här nog något som han hade ångest för både då och lång tid efteråt. Men granen var färdigklädd när mamma kom hem och julefriden la sig i den lilla lägenheten det året. Precis som alla kommande jular.
Och granen, den köptes därefter alltid i god tid.
God Jul på dig!
