Driftig, målmedveten och omtänksam – vi träffar Anna Persson

Text och foto: KRISTINA

En del säger att ”det är lite mycket nu”. När det kommer från Anna Persson så är det inte överdrivet. Hon arbetar heltid, pluggar heltid, är engagerad politiskt och är en av dem som driver Trygghetsvandrarna. Detta som ensamstående mamma till två tonåringar där pappan inte är med i bilden. 

Anna föddes 1988 och växte upp i Molkom. Som liten snärta spelade hon mest fotboll och innebandy. På gymnasiet pluggade hon Vård och omsorg, började på Sundstagymnasiet men efter ett år flyttades utbildningen till Hammarö Utbildningscenter. Där hann hon gå ett halvår innan hon födde sin dotter Rebecca. Som 17-årig nybliven mamma arbetade hon under ett år som vårdbiträde på äldreboendet i Molkom. Och Rebecca fick följa med. 

– Det var lite annat på den tiden, då fick man ta med barnen till jobbet. De äldre pysslade om dottern när jag arbetade, skrattar Anna. 

   Sedan hoppade hon på utbildningen igen, med ett och ett halvt år kvar till undersköterska. Under tredje ring gick flytten till Hammarö och Anna blev gravid igen. Fyra dagar efter studenten föddes Hampus och den nyutbildade 21-åringen fick efter andra föräldraledigheten jobb som timvikare inom hemtjänsten i Hammarö kommun. Sedan följde en kurs i tydliggörande pedagogik, ett sätt att kommunicera med autister och personer med NPF-diagnoser som inte förstår talat språk. Den utbildningen ledde till en tjänst på en gruppbostad i Grums. Anna pendlade i två år innan hon började som personlig assistent på Hammarö.

– Där var jag kvar tills för ett år sen ungefär, då jag började på bemanningsenheten i Hammarö kommun, berättar Anna. 

I två år har Anna engagerat sig politiskt inom Socialdemokraterna. Hon sitter som ordinarie i både region- och kommunfullmäktige, plus att hon tidigare satt som ersättare i både bildningsnämnden och kommunstyrelsen. Vilka nämnder hon hamnar i nu efter valet är inte klart än. 

– Det här var ju mitt första val, och med lite mer erfarenhet i ryggen kan jag tänka mig en politisk karriär, det är verkligen jättekul. Jag har alltid varit väldigt engagerad och tycker om att uttrycka min åsikt på alla vis. Nu när barnen är större känns det självklart att engagera mig, berättar Anna som blivit väl mottagen av partiet både lokalt och centralt.  

Anna startade Trygghetsvandrarna för ett par år sedan. Det hela började med att hon fick se i en lokal facebookgrupp att det var massor av ungdomar som festade på Getingberget och föräldrar uppmanades att åka dit och kolla till dem. Annas barn var hemma, men hon kände att hon ville hjälpa till så hon åkte dit. 

– Det var så unga barn som 13-14 år där, och då blev jag väldigt oroad. Ungar låg och kräktes i dikena, det var hemskt. Då kom idén om att starta en facebookgrupp där vi skulle tipsa varandra om var ungdomarna håller till och festar, berättar Anna. 

Gruppen startades och ganska tätt inpå var det skolavslutning. Anna styrde upp en trygghetsvandring under skolavslutningskvällen. Flera vuxna hängde på, arbetet organiserades och ICA Supermarket Skoghall skänkte korv med bröd som de kunde bjuda ungdomar och trygghetsvandrare på under kvällen. Sedan dess har de varit flera engagerade vuxna som tillsammans finns ute som vuxenstöd där ungdomarna finns. Nu har de sedan ett år ungefär en lokal i Skoghall centrum som de får låna gratis av Hammaröbostäder. De bemannar lokalen fredag- och lördagskvällar och nätter. Anna är mycket tydlig med att det inte är bara hon som är Trygghetsvandrarna, de är flera som gör det här tillsammans och det skulle inte fungera annars. Och tacksamheten för att de får låna lokalen är stor.

– Så länge de inte får in någon annan hyresgäst så får vi låna lokalen. Och vi är så tacksamma, här kan vi verkligen göra nytta. Det vi gör gynnar verkligen alla. Vi har haft många ungdomar som har varit otroligt mycket på glid hos oss sen vi startade, men situationen har räddats upp och jag skulle tro att vi har varit en stor del i det, berättar Anna.

Det är främst ungdomar med brist på fritidsintressen, både bråkiga och skötsamma, som kommer till dem. Det är i princip endast de idrottande ungdomarna som de inte ser till. De hänger i sofforna och laddar telefonerna, de köper en toast och sitter och snackar.

– De har alltid något att prata om, och vi bemöter dem med respekt och de ger oss detsamma. Vi har aldrig otrevliga ungdomar hos oss. Vi pratar konsekvenser av beteenden, och vi litar på dem och tror på dem, men de vet att om de gör fel så måste vi meddela det. Vi blir arga och besvikna på dem om de gör något tokigt, och det får de veta med besked, berättar Anna. 

   Trygghetsvandrarna går runt på frivilliga bidrag och Anna vill passa på att ge ett stort tack till Stora Enso Skoghalls bruk som skänkt 20 000 kronor. Sedan ett år tillbaka är de en ideell förening och kan därmed söka föreningsbidrag. Men de 3 500 kronor de fick från kommunen räcker inte långt.  

– Ibland kommer ungdomar till lokalen och har skadat sig, och vi insåg tidigt att vi skulle behöva en akutväska. Kommunen kunde inte hjälpa till med det, men fantastiska människor på Allis hjälpte till och har nu skänkt en sådan till oss, berättar Anna.

Anna önskar att fler unga skulle engagera sig politiskt. På Trygghetsvandrarna pratas mycket politik då ungdomarna vet att hon även är politiskt engagerad. Hon är noga med att vara neutral och de pratar om alla partier. I somras blev det mycket prat om valet, om hur det går till att rösta och liknande. I Annas drömvärld har ungdomar ett eget fullmäktige då de inte har möjlighet att påverka som det ser ut idag.

– De skulle kunna ha representanter i kommunens fullmäktige och prata för sina saker. Detta har vi pratat om så vi får väl se om det går att genomföra, berättar Anna. 

Att skaffa barn tidigt var ett val Anna gjorde. 

– Jag hade inga syskon. När jag gick i högstadiet var det en tjej som gick i nian som fick barn och det klarade hon galant, och jag kände att vara ung mamma inte är ett hinder och tänk så mycket roligt man kan ha tillsammans. Att skaffa barn har alltid varit en dröm, berättar Anna. 

   Pappan till barnen är fyra år äldre än Anna och hade börjat arbeta när de fick barn. När Hampus var ett år gick paret isär och Anna är nu nöjd singel.

– Jag är otroligt tillfreds med mitt liv. Jag har mycket i mitt liv som det är, och det är precis så jag vill ha det. En man har jag kanske tid med några timmar varannan helg eller så, mer är det inte. Och det är inte många som nöjer sig med det, skrattar Anna som är väldigt självständig och inte känner behov av en annan människa i sitt liv. 

För tio år sedan tog sig Anna ur ett destruktivt förhållande som resulterade i skyddat boende för Anna och barnen. Dåvarande pojkvännen drack mycket och blev med tiden otroligt svartsjuk, kontrollerande och våldsam. 

– Jag är så tacksam för alla rättsinstanser som finns. Jag ringde polisen en natt och rådfrågade dem hur jag skulle göra.  Jag förstod att om jag stannade skulle jag inte överleva. Jag fick rådet att försöka hålla ut för att samla bevis, så det gjorde jag. Och jag berättade allt för några vänner och hade verkligen på fötterna innan jag tog barnen och flydde. Han blev häktad, dömd och satt på anstalt några månader, men som klassisk psykopat fick han fokus på någon annan tjej så han störde aldrig mig mer, berättar Anna som nu är väldigt försiktig med vilka som får komma henne inpå livet. 

Ett halvår tog Anna tjänstledigt för att arbeta på häktet. Där fick hon djupare insikt i hur det kan se ut för många människor som hamnat snett. 

– De förstör oftast mest för sig själva. Vissa kom gång efter gång, trots att de lovat dyrt och heligt att de skulle ta tag i sitt liv. Men har man en gång kommit in i den svängen, kanske är dömd för något och får varken arbete eller bostad, så är det i princip kört. Därför är det så viktigt att vi hjälper ungdomar som börjar hamna snett så det inte blir så för dem, säger Anna. 

Just nu pluggar Anna på distans på universitetet vid sidan av sitt heltidsarbete, det politiska engagemanget och Trygghetsvandrarna. Detta som ensamstående med två tonårsbarn. Nu pluggar hon Personal och organisation och personalledning och är snart klar med första terminen. Nya kurser är sökta inför vårterminen. Anna vill bli socionom, men vill  inte ta ledigt för studier utan plockar ihop distanskurser med målet att ha tillräckligt på fötterna för att bli personalansvarig. Drömjobbet är att vara chef inom kommunen.

– Jag älskar jobbet med brukarna och de anhöriga, samtidigt som jag vill motivera personal och vara stöttningen för dem. Jag vill ha helhetsgreppet. En tjänst som enhetschef är drömmen, avslutar Anna. 

Anna i Trygghetsvandrarnas lokal.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.