Gästkrönika

Marita Axelson, skoghallsbo sedan 2003, har skrivit till och från under hela livet. Andra kanaler för hennes skaparglädje är att måla och sy kläder. Hon jobbar ideellt på Allis och bjuder här på en krönika.

Det gudomliga

Min religiositet handlar inte om kyrkbesök och bibelläsning, inte på någotvis men det utesluter inte att jag har en TRO. En tro på det gudomliga. Detta gudomliga är inte en gudgubbe som ligger på ett moln, nej det gudomliga finns i varje människa, i ljuset, i naturen, i ögonblicket. Det gudomliga är det stora som finns i det lilla, en blomma till exempel är i sin färgprakt gudomlig, magisk, oförklarig. Ingen kan ju förklara varför en lilja blir just en lilja, ingen kan heller förklara varför en människa blir just en människa, ingen kan riktigt förklara varför solens ljus i en skogsdunge är så vackert. Det vackra är överhuvudtaget svårförklarat.    

   I människan bor en människa som är större än själva människan, hennes tankar och handlingar kan sträcka sig långt utanför den lilla prick hon faktiskt är. Dag Hammarskjöld är ett bra exempel på en sådan människa, vars handlingar hjälpte så många andra människor. Astrid Lindgren är ett annat exempel. Hennes berättelser har berikat och fått framförallt barn att förstå och få sammanhang i en värld som styrs av svårbegripliga vuxna människor. Det oförklarliga finner jag gudomligt, det som är större än det blotta ögat kan se. Det gudomliga i dig själv tror jag utgör sig av en urkraft/urkärna, en styrka och ledsagare som är större än själva du. En kraft som kräver närvaro, att du står i kontakt med dig själv, vilket man inte gör alla dagar men när man väl gör det känner man en tillfredställande styrka, den känslan är svårförklarad och eftersträvansvärd.
//Marita

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.