Text och foto: KRISTINA
Hammaröbon Anna Hallqvist tillträdde som polisområdeschef Värmland 1 januari i år.
Anna trivdes väldigt bra i Huskvarna vid Vätterns strand där hon växte upp, men hade en längtan efter att åka utomlands. Hon drömde tidigt om att bli polis, kanske tack vare en granne som lät grannskapets ungar klättra omkring i sin polisbil, men Anna tyckte inte så mycket om att gå i skolan. Så efter nian tog hon ett sabbatsår och arbetade i en klädbutik. Valet till gymnasieutbildning blev sedan därför den kortaste och enklaste möjliga för att kunna läsa vidare till polis, vilket då var den tvååriga sociala linjen. Efter gymnasiet drog hon till USA som Au Pair och hamnade i Memphis, Tennessee hos en judisk familj där hon stannade ett år.
– Jag fick göra något nytt och annorlunda och ville stanna längre men det fick man ju inte, berättar Anna.
Så hemma i Sverige igen läste hon upp alla ämnen på en folkhögskola för att kunna söka college i USA. För tillbaka ville hon. Och så blev det. Fyra år på universitet i Chicago gav Anna en fil. kand. i psykologi. En termin bodde hon i en källare med någon skolkamrat, någon termin delade hon lägenhet med andra svenskar och något år bodde hon på campus. Och utöver studierna arbetade hon halvtid som översättare för att finansiera sina studier.
– Jag gjorde min praktik ett halvår på ett barnhem i Costa Rica, där fick jag vara lite som en kurator för barnen, berättar Anna som tycker det var en bra erfarenhet att vara minoritet i ett land.
Väl tillbaka hemma i Sverige igen började Anna arbeta som lärare i engelska och spanska på sin gamla högstadieskola i Huskvarna. Och på kvällarna jobbade hon som servitris.
– Jag har alltid älskat att jobba mycket, skrattar Anna.
Efter två år sökte hon till polishögskolan men föll på svenskaprovet.
– Jag hade ju bott fem år i USA och missat många svenska ord. Så då tog jag en prenumeration på Dagens Nyheter och läste precis allt. De ord jag inte kunde slog jag upp och lärde mig, berättar Anna.
När hon sökte in året därpå blev hon antagen, och läste två år i Umeå. De första två åren som polis arbetade hon i Stockholm, på Klara närpolis.
– Jag tänkte att är det någonstans man kan lära sig riktigt mycket så är det ju i Stockholm city, säger hon.
Det som Anna reflekterade mest över som nybliven polis var att så många i samhället mådde så dåligt.
– Dessa människor hade jag ju varken sett eller träffat förut. Så många människor som av olika anledningar mådde psykiskt dåligt. Och mer och mer blir det, något som tar otroligt mycket resurser av polisen, berättar Anna.
Anna blev sedan intresserad av att arbeta mot människohandel. Tack vare sin examen i USA fick hon en tjänst på människohandelssektionen där hon samtidigt specialiserade sig i ämnet. De sista nio månaderna i Stockholm blev på den avdelningen. Men att låta sina barn växa upp i en storstad var inget alternativ, så hon bestämde sig för att söka sig bort.
– Värmland är perfekt att bo i om man som vi har släkt i Norge, Stockholm och Jönköping, skrattar Anna som fick tjänst på utryckningen i Karlstad.
En hyreslägenhet i Mariebergsviken blev första stoppet innan paret byggde hus på Hammarö 2008. Och sedan dess är Anna kvar på ön trots några flyttar.
– För mig är Kilene mittpunkten, det har varit viktigt för mig att bo nära. Det finns så mycket att göra där, både med barnen, själv och med vänner. Och att Hammarö är så nära vatten är bra. Att kunna ta en SUP-bräda och gå ner och paddla, eller bara sitta vid vattnet ger ett sådant lugn, och jag kan ladda batterierna. Det är lyxigt att ha naturen så nära men ändå ha cykelavstånd till jobbet. Och allt finns här, olika idrotter för barnen, spolad is som när man själv växte upp och nära till allt. Jag saknar inte Stockholm, tänk all tid som gick åt bara för att ta sig till och från jobbet eller handla. Det är verkligen så mycket mer livskvalitet här, säger Anna.
Efter den yttre tjänsten sökte sig Anna till underrättelsetjänsten, och 2010 gick hon en krisförhandlarutbildning. Det blev ett extrauppdrag vid sidan av sin fasta tjänst.
– Jag fick då rycka ut som förhandlare vid krissituationer. Vilket ofta var på nätterna. Det kunde vara någon som ville ta livet av sig eller en gisslansituation, berättar Anna.
I nio år hade hon extrauppdraget som krisförhandlare innan det blev ohållbart med tanke på familjelivet. Inom underrättelsetjänsten fick Anna nys om att det fanns en bordell i Karlstad. Tack vare Anna som satte upp taktiken och hennes team kunde de 2013 spränga den.
– Det var ju bra att få det där av-slutat. En bordell mitt i ett kvarter där det bor barn, ska de växa upp med att människor är till salu, det är ju helt sjukt, säger Anna.
2016 startade Anna människohandelsgruppen i region Bergslagen. Hon blev då gruppchef för tre grupper i Dalarna, Örebro och Värmland som arbetade tillsammans mot dessa brott. Efter ett par år blev hon sektionschef för åtta olika specialistgrupper.
Hösten 2022 kom tjänsten som polisområdeschef ut, det som tidigare hette Länspolismästare, och Anna sökte. Sedan 1 januari är hon den högste polischefen i Värmland. Ett kontorsjobb till stor del.
– Ja, det blir ju mycket möten. Uppdateringar kring olika lägesbilder i de olika lokalpolisområdena, vilken brottslighet som är värst för dem och vad som sticker ut, jag får prioritera olika saker utifrån vilka förmågor vi har. Men det är både operativt och strategiskt, berättar Anna.
En dag i veckan är Anna med ute i verksamheten för att inte hamna för långt från verkligheten som chef.
– Det tycker jag är otroligt viktigt. Jag åker med ut, är med i reception-en där de gör pass och är med och kollar hur man jobbar i arresten. Jag vill vara nära verksamheten så jag inte bara tror att jag vet hur det går till, berättar Anna.
Anna trivs väldigt bra med sin nya tjänst och har varit ute och lyssnat in verksamheten väldigt mycket nu för att se vad ledningsgruppen behöver ta ställning till.
– Jag tycker det känns väldigt bra. Jag brinner för Värmland och jag vill så gärna bidra till att vi poliser kan göra så det blir ett riktigt bra samhälle, säger Anna.
Något Anna vill trycka på är hur viktiga vi medborgare är för polisens verksamhet. De har ju inte spanare eller kameror i varje hörn som fångar upp allt som händer. Att tipsa polisen är enkelt via polisen.se och varje liten information som kommer in kan vara av stor betydelse.
– Det är som ett pussel, när vi får många små informationsdelar kan vi se helheten och det kan vara helt avgörande för ett ärende. Tipsa oss, ta inte för givet att vi redan vet. Och man får tipsa anonymt, säger Anna.
När Anna inte jobbar så åker hon gärna till sina släktingar i Dalsland där hon var mycket på somrarna under sin uppväxt. Och så hälsar hon gärna på sin bror som bor i USA sedan många år.
– Jag har nog alltid varit ganska dålig på att ha fritidsintressen. Jag har jobbat så mycket jämt och alltid haft dubbla jobb. Jag gillar ju det. Men jogga gör jag, den lågintensiva träningen är riktigt bra för att rensa mentalt tycker jag. För ett par år sedan tog jag upp längdskidåkningen igen, och så har jag tagit grönt kort så jag spelar lite golf emellanåt också. Jag tycker det är roligt att göra en massa olika saker, avslutar Anna.
