Konstiga syner, men ack så bra så bra

Det går mode i det mesta. Gamla trender kommer tillbaka. Nu ska det visst vara tubsockor till allt för det såg jag på TV häromdagen. Om det är snyggt eller inte får var och en tycka såklart. 

Något annat som glädjande nog börjar bli väldigt populärt är reflexer. Då tänker jag inte på de här dinglande sakerna man fäster i jackfickan, nej nu ska det minsann synas riktigt ordentligt att man är en ansvarsfull person när man befinner sig ute i mörkret. Det är reflexmössor, vantar, jackar, selar och allehanda ting. Och jag tycker det är så bra. Det är dock lite lustigt att se dessa kläder ute i det verkliga livet när strålkastarna fångar upp dom. Många gånger har jag hajat till när det sett ut som det kommit en ensam jacka gåendes emot en. Man kan nästan tro att det spökar, men man reagerar i alla fall vilket är bra. 

Alla dessa nya reflexer gör att man inte alltid ser vad det är man möter eller åker ikapp. Häromkvällen såg jag ett lysande streck som rörde sig rytmiskt längs dikeskanten när jag åkte hem från stallet. Inget annat. Det visade sig vara ett koppel som satt fast i en hund i den ena änden. I den andra änden gick visst husse eller matte. Tyvärr var det bara kopplet som syntes. Varken människa eller hund hade något annat reflekterande på sig. Det var lite för lite. Nej, se till att ni lyser upp tillvaron på riktigt när ni är ute i mörket. För din egen skull, och min.

Annikas signatur.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.