För några veckor sedan spelades det final i Super Bowl. Som vanligt så hypat så man nästan kräks. Biljett-priset för att på plats få se matchen ligger på ca 90 000 svenska kronor. Styck. Då pratar vi om en vanlig publik-plats, alltså inte på VIP-läktaren. I pausen uppträder en superduper-stjärna och showen ska alltid vara spektakulär och bjuda på överraskningar. Under den tretton minuter långa pausunderhållningen gäller det att trycka in så mycket som möjligt av musikunderhållning. Yeah, yeah! Man kan ju bara fundera på vad årets artist, Usher, tjänade på de där minuterna. Något som däremot är offentligt är vad fotbollsspelaren Messi fick för sin medverkan i den 60 sekunder långa reklamfilm som visades under Super Bowl. Håll i er. Han tjänade 145 miljoner kronor. För 60 sekunder. Visst, det tog nog lite längre tid att spela in den lilla snutten men ändå. Ett är säkert, ingen av dessa herrar behöver oroa sig för pensionen när den kommer.
Nej, jag är inte avundsjuk på herrarna här ovan eller andra i deras ställning. De lever sitt liv och det är säkert glamoröst och trevligt på alla sätt och vis. De får ju frottera sig med andra kändisar och klä sig i exklusiva kläder. Men jag är säker på att det finns en baksida av livet de lever och som är mindre angenäm. Den delen pratas det mindre om men tro mig, den finns där och jag tror inte att den är speciellt rolig.
Jag är tacksam över det liv jag har. Maken och jag bor i ett hus som vi inrett långt ifrån alla de moderna inredningsmagasin som finns idag. För det är vi. Vi har inga miljoner på banken men vi har så vi klarar oss. Det viktigaste är ändå att vi får leva i fred, att familj och vänner mår bra, att vi kan äta oss mätta varje dag och att hälsan är i behåll. Det här kan inte köpas för pengar och det visar bara på att pengarna egentligen inte spelar så stor roll. Men visst skulle man kunna ha väldigt, väldigt roligt för 145 miljoner kronor.
// Annika
